Så fungerar kvalet
Steg 1.Spelas över 54 hål, med cut efter 36 hål, på tre banor i Sverige: Ljunghusens GK, Elisefarm GC och Rönnebäck GC.
Max 120 spelare per bana och de tretton första spelarna på varje bana tar sig vidare till steg 2.
Vid steg 1 spelar man sig till kategori på Nordea Tour där ettan hamnar i kategori 9.
Placeringar 2–12 hamnar i kategori 12.
Placeringar 13–cut i kategori 15.
Övriga i kategori 17.
Steg 1 spelas samtidigt på två banor i Danmark och en bana i Finland. Därifrån tar sig också de tretton främsta per bana till steg 2.
Steg 2Spelas över 54 hål, med cut efter 36 hål, på Bokskogens GK.
De tretton främsta från varje bana från steg 1 är kvalificerade.
Här spelas det om kategori på Nordic Golf League.
Topp tio vid steg 2 hamnar i kategori 4.
Placeringarna 11–cut hamnar i kategori 7.
Missad cut hamnar i kategori 11.
Det här är Nordea Tour
Den svenska proffstouren har funnits under olika namn sedan 1984.
År 2011 spelades 28 tävlingar jämnt fördelade mellan damer och herrar. 23 av tävlingarna spelades i Sverige, två i Danmark, två i Finland och en i Norge.
Touren arrangeras av Svenska Golftourerna AB, som ägs av PGA Sweden och Svenska Golfförbundet.
I år var den totala prissumman 8 000 000 kronor.
Det viner utanför hotellfönstret och livet blir inte ett dugg ljusare av att det tunga mörka draperiet dras ifrån. Oktobermörkret är här. Väg 17 mellan Eslöv och Elisefarm bjuder på tre mötande bilar på en kvart, termometern visar två plusgrader och jag skakar på huvudet i min ensamhet.
Jag skakar på huvudet åt att jag sa ja när chefen föreslog att jag skulle spela och skriva om kvalet till Nordea Tour. Jag skakar på huvudet åt att jag inte hunnit lägga någon träningstid som jag planerat, jag skakar frenetiskt på huvudet åt att jag vet att jag målat in mig i ett hörn.
Jag har hamnat i ett helvetiskt kval utan att vara förberedd.
Det var 15 år sedan jag avslutade min mediokra proffskarriär efter att ha blivit smärtsamt påmind om att mitt tävlingspsyke inte räckte till då – och att det heller aldrig skulle göra det. Jag spelade alltid sämst när det gällde som mest och till slut föll myntet ner. Jag började studera i stället.
Värmen i bilen är maxad och som nu för tiden uppenbart orutinerad tävlingsspelare minns jag att vantar och mössa förmodligen finns nerpackade i barnens vinterlåda i källaren.
De borde ha legat i min väska i baksätet.
På Elisefarms range är det åkarbrasor och Helly Hansen som gäller för dem som startar tidigt första dagen. Själv värmer jag upp i bilen en extra halvtimme med slutna ögon.
Höjer medelåldern
Medelåldern höjs rejält när jag kliver in på rangen och för varje fingerparalyserande topp som fräser iväg i rimfrosten växer tvivlen.
”Det är ett jobb, det är viktigt att ha kul, ingen press”, mumlar jag medan jag andas värme över händerna.
Båsgrannen tittar på mig med nyfiket småfinnigt ansikte och ger mig ett försiktigt leende. Han har stora blå vantar hängande på bagen.
En stund senare är jag iväg och inleder med en skaplig drive.
Det är i alla fall vad jag tror till dess att jag inser att den har hoppat ner i bunkern och halvpluggat sig i kanten. Försöket att hacka ut den med sandwedgen resulterar i att jag nästan träffar mig själv i huvudet när bollen kommer tillbaks från bunkerkanten. Smakstarten är ett faktum när jag vänder mig om och ser bollen ligga väl insnärjd på en ruffudde i bunkern, en meter eller så ovanför mina fötter. Trots att jag är barärmad i kylan känner jag svetten forcera fram.
Kvalfrossa redan på första hålet.
Viktigare än en vanlig tävling
De allra flesta proffsspelare har avverkat ett flertal kvalskolor. Det är en speciell sorts tävling som ofta bestämmer förutsättningarna för hela nästa säsong. Ett kval känns därför viktigare än en vanlig tävling och det är en form av test som kanske i första hand sätter den mentala förmågan på tuffa prov och visst märks det att det är en mer spänd atmosfär. Många allvarliga blickar och färre skratt. Klarar man ett kval så anses man mogen för att hoppa upp en division i systemet med visst fog.
På Elisefarm står 13 platser på spel för de nästan 120 startande, ett nålsöga som bara drygt var tionde kommer att slinka igenom. Ett Nordea Tour-kval består till stor del av unga amatörer eller nyblivna proffs men det finns också en del erfarna spelare som av en eller annan anledning vill eller behöver spela.
En av dem är min medspelare Linus Malmborg. För tre år sedan vann han kvalet till dåtidens motsvarighet till Nordea Tour med åtta slag (!) på Degeberga-Widtsköfle men har sedan dess plågats av en inflammerad höft från och till.
– Jag har inte slagit en boll på flera veckor, förklarar han och ler.
I år slutar han delad trea efter en imponerande demonstration över hur man får bollen i hål på en stentuff golfbana. Trots en konstant värkande höft går han åtta över på tre varv och Linus visar att han har alla delar och kanske framförallt förmågan att spela som bäst när det gäller. Han är till slut bara två slag efter segraren på Elisefarm, Kristoffer Karlsson från Billerud.
– Jag vill gärna tro att jag är en sån som spelar bättre när det gäller och jag försöker att slappna av och bara ha kul. Men när jag vann kvalet för tre år sedan så tänkte jag att ”Gud, vad bra jag är, jag kommer ju att vinna allt”. Jag fattade inte riktigt att när jag kom upp så mötte jag spelare som ville hålla sig kvar eller som kom ner från Challengetouren som var ännu en nivå bättre. Då var man plötsligt inte så bra längre, förklarar Linus och ler.
Många bra spelare
Det är svårt att förstå hur många vettiga golfspelare det finns i Sverige. Fältet på Elisefarm är fullt av kvalitet, men den kanske största skillnaden om man jämför spelare från Europatouren med klientelet här är just strategin och noggrannheten. Det är mycket veva och kör så det ryker, men rent slagmässigt finns många som har bra standard.
Men, som Linus Malmborg visar, handlar det om att få ner bollen i hål på så få slag som möjligt. Allt annat saknar praktisk betydelse.
Felix Gimbringer, 19 år från Orust, slår massor av fantastiska slag under våra 36 hål tillsammans. Tyvärr så passar inte alla för Elisefarm, som premierar vindtåliga slag just den här veckan. Han slår höga fina drawar men har svårt att få rätt längd på järnslagen. Men med några års erfarenhet och hårda tävlingar på tuffa banor kommer Felix att bli vass om han orkar göra sina timmar på rangen och övningsgreen.
Och han är långt ifrån ensam. Talangerna finns och det är bara att hoppas att det finns föräldrar som Felix pappa Björn och tränare runt om i Sverige som ger dem möjlighet att växa.
Vår trio imponerar i varje fall unisont vid ett tillfälle. På tuffa sexan slår vi alla tre hybrider upp inom tre meter från 195 meter i motvind.
Superladdad efter dag ett
På hotellrummet efter första dagen är jag superladdad. Jag är nästan nöjd med min 86:a och känner mig redo för revansch. Med ett varv i ryggsäcken ser jag framåt och jag lägger ifrån mig min deckare med ett leende i mungipan. I morgon kommer att bli min dag.
När morgonen kommer är förutsättningarna dessutom betydligt bättre än dagen före:
Mössa – check.
Långärmat – check.
Rena slag – check.
Det här kan sluta hur lågt som helst. Men det hela är över på fem hål.
De som plågar sig blir vinnare
Trots klockrena drivar och bra känsla överlag är scoren totalförstörd efter en serie dystra misstag. Nu blir resten av varvet en attitydövning och målet är att peppa mina medspelare till bra resultat. Det är det enda jag lyckas med och jag lämnar in scorekortet med siffran 91 i resultatkolumnen. Både Linus och Felix gör fina varv och jag tar åt mig en liten del av äran.
Varje tävling är en ny erfarenhet och en del i en långsiktig utveckling. I slutändan är det ofta de som orkar plåga sig mest som står där som vinnare en dag.
Vetet är kvar på Elisefarm medan jag och resten av agnarna åker hem.
Nästa år kanske vi lider igen.
