Stålmagnaten Henry C Fownes började spela golf 1899, efter han fyllt 40 år. 1903, två år efter han kvalat in till sitt första US Amateur, köpte han 80 hektar mark utanför Pittsburgh och byggde sedan en av nordamerikas mest fruktade mästerskapsbanor.
Oakmont Country Club utmärker sig främst inom två aspekter. De konturrika greenerna är alltid blixtsnabba och hårda. När den är öppen för medlemsspel sägs stimptalet ligga runt 12. I måndags, under damernas första inspelsdag, mätte de 14.
– Jag tycker att Oakmont är en av de mest strategiska golfbanorna jag någonsin sett, eftersom du måste tänka på vad som händer när bollen landar och var du vill placera den. Hamnar den på fel sida greenen blir det automatiskt en bogey, säger Mike Davis på USGA – som är ansvarig för hur banan sätts upp inför mästerskapet.
Oakmont handlar också mycket om bunkersättningen. När sonen WC Fownes tog vid och fortsatte att utveckla layouten utökades antalet bunkrar till drygt 310 stycken – inför 1935 års US Open. Idag är de 210 stycken, och klubben har även övergett de krattor med glesare räfflor som tidigare användes för att stärka utmaningsgraden ytterligare.
I övrigt är mycket sig likt när dagens Oakmont jämförs med Fownes ursprungliga skapelse. Sedan 1990-talets mitt har över 5000 träd rensats från markområdet vilket förstärkt den öppna hedkaraktär som banan hade från början.
Cristie Kerr, damgolfens nya världsetta, summerade Oakmont kärnfullt i ett uttalande till Pittsburgh Post-Gazette tidigare i veckan.
– Den är tuff men rättvis. Man måste vara fullt närvarande vid varje slag här. I slutet av dagens inspelsrond kändes det som att hjärnan nästan blivit överhettad.
Under torsdagen inleds ytterligare ett kapitel i Oakmonts digra historia av mästerskap när US Women’s Open spelas på banan för tredje gången. Tidigare har klubben även stått värd för herrarnas PGA Championship tre gånger.
Men det är kanske främst herrarnas US Open som banan blivit närmast förknippad med under årens gång. Den senaste upplagan spelades på Oakmont under 2007, då Angel Cabrera tog sin första majortitel. Störst avtryck i golfhistorien gjorde dock Johnny Miller under 1973, då han segrade i mästerskapet med en klassisk avslutningsrond på 63 slag.
– Från tee till green är det den bästa rond jag någonsin sett en spelare utföra, säger Johnny Miller själv.