Edfors tvåa i Spanien

Klockan tio över ett, med färskt omställd sommartid, peggade ledarbollen upp på Paradors traditionstyngda 20-talsbana – som ständigt omger sig med ljudkulissen av kvittrande nymfparakiter och högljudda flygplan.

1999 års The Open-mästare Paul Lawrie hade ett slags försprång när Málaga-solen lyste över honom och konkurrenterna Mark Foster och Kenneth Ferrie på första tee.

2003 var just Lawrie och Foster involverade i ett omtalat särspel i Houghton, där inte färre än sex spelare gjorde upp om titeln i Dunhill Championship.

Då tog Foster sin första skalp i karriären.

Den här gången, i Open de Andalucia, fick Paul Lawrie sin revansch.

Från 60 till 75

I ledarbollen svängde spelet lika mycket som konturerna av de andalusiska bergstopparna i fonden. Inte minst för Kenneth Ferrie; som bytte gårdagens fantastiska 60-rond mot en 75:a. I golfens ologiska värld hängde han med skallen och visade med sitt kroppsspråk att hela Englands tyngd föreföll ha landat på hans axlar.

Efter en strulig start påbörjade Johan Edfors sin jakt mot titeln med en birdie på sjuan, blott ett wedgeslag från en av Medelhavets lockande strandremsor.

Klädd i den svenska flaggans färger hade han den goda smaken att sedan rulla i birdies på åttan, tian och tolvan, och kunde plötsligt se sitt namn på toppen av leaderboarden.

Lawries birdieexplosion avgjorde

Samtidigt började Paul Lawrie, efter en trög niohålsprolog, producera röda ringar. I byiga vindar varvade skotten en koppsnurrig miss på 13:e med en rad sänkta birdieputtar, och kopplade greppet om segern.

Inför det avslutande hålet hade Lawrie två slags försprång gentemot Edfors.

Ett försprång som höll i mål, trots bogey efter ett nervpirrigt bunkerbesök på 18:e.

42-åringen kunde därmed knyta en lättad näve och fira sin första tourseger sedan 2002. Lawrie inkasserade även en prischeck på motsvarande 1,5 miljoner kronor.

– Jag spelade underbar golf och puttern uppförde sig fint, kommenterade segraren efteråt.

Tvåa i golf, etta i paddle-tennis

Johan Edfors upprepade andraplatsen från Frankrike i september och bevisade att formkurvan pekar uppåt. Dessutom revanscherade han sig efter att ha missat cutten på Parador förra året.

– Jag lovade mig själv att aldrig mer åka tillbaka. 2010 var ingen höjdarvecka med taskigt väder, dåligt spel och mycket flygplan. I år var banan väldigt fin, ett stort lyft i jämförelse med fjolåret, säger Edfors till Svensk Golf.

Och svingen var uppgraderad – men du fick en kämpig inledning?

– Efter fyran var jag sex slag efter, och visste att jag var tvungen att trycka i några birdies för att ha chansen. Samtidigt var vinden lurig, den bytte håll från tidigare dagar och snurrade som attan; så jag visste att det gick att avancera.

Vilket du gjorde. Efter tolv hål delade du ledningen. Kände du till det?

– Ja, jag gillar att kolla på leaderboarden. Redan på åttan såg jag att de andra börjat tappa lite. Mot slutet spelade jag aggressivt men det räckte inte hela vägen.

Vad har fungerat bäst i helgen?

– Paddle-tennisen, utan tvekan.

Ursäkta?

– Paddle-tennisen. Vi hade en bana på klubben och spelade några timmar varje kväll. Det var jag, Fredrik Ohlsson, Claes Nilsson (Michael Jonzons caddie), Joel Sjöholm och några till. Jag var obesegrad. Någonting måste man ju vinna.

Åker du vidare till Marocko nu?

– Nej, nästa vecka är jag spelledig. Jag står på flygplatsen nu och ska försöka ta mig hem till Sverige.

Hur sammanfattar du tävlingen med tre ord?

– En bra vecka.

Christian Nilsson blev näst bäste svensk på sjundeplats. Rikard Karlberg, som fick en speciell inbjudan till Málaga, kom elva.