Solen har precis börjat visa sig på himlen i östra Florida när Richard S Johnson plockar upp luren. Han är på väg till rangen för att påbörja ännu en arbetsdag. Tre veckor framåt i tiden väntar kvalskolans andra steg. Men främst är han fokuserad på att hitta tillbaka till de känslor i svingen som fanns där tidigare. Innan årets säsong till stor del förstördes av en axelskada.
– Det har varit ett stökigt år. Jag gjorde illa mig i axeln och var skadad i sex månader. Spelmässigt har det varit svårt eftersom jag var tvungen att lägga om svingen på grund av skadan. Jag skulle egentligen inte ha spelat då, men det är lätt att vara efterklok, konstaterar han.
Resultaten för 2011 motsäger inte heller Richard S Johnson på denna punkt. På 23 tävlingar blev det en enda placering bland de 25 främsta. Richard anser själv att han slagit bollen dåligt under hela året.
– När jag väl blev av med skadan var det bara att försöka komma tillbaka till den gamla svingen. Det var det svåraste, kändes det som. Jag hade mer eller mindre byggt om svingen med ett gäng kompensationer, som kom till när jag hade ont i axeln. Tekniskt sett har det blivit bättre nu, under den senaste månaden. Förhoppningsvis kan jag få ordning på det till kvalskolan.
Problemen med svingen avspeglas också tydligt i att snittscoren steg hela 1,2 slag under året. Även om han kunnat hålla bollen i spel från tee relativt bra har järnslagen blivit lidande – vilket inneburit en störtdykning i kolumnen över antalet träffade greener per rond.
– Även fast jag har haft bollen i spel så har jag slagit rätt kort. Problemet har varit mycket att jag inte kunnat dra på med högersidan. Då blir det svårt att verkligen få tryck in i bollen med långa järn. Man viftar istället till i botten och det blir en ganska svag flykt. Då försöker man skapa hastighet med händerna, vilket gör att det kan bli ganska snett.
MOT KVALSKOLAN
Den 16:e november äntrar han PGA Tours kvalskola – där kortet också säkrades under föregående år. Denna gång peggar Richard upp på Hombre GC i Panama City Beach, Florida – där han under 2007 stod för en överlägsen seger under andra kvalsteget. Men det är givetvis med väldigt blandade känslor som han återvänder dit.
– Man kan se det på olika sätt. Antingen att det är världens failure att behöva åka dit. Eller att det är en andra chans som man ska vara tacksam över att man får. Och då blir det enklare att vara där, istället för att bara hata hela scenariot.
Om kortet till PGA Tour inte löser sig denna väg lutar det åt att Richard utnyttjar sin vinnarkategori på Europatouren, från segern i Nordea Masters 2010, och kör runt 15 till 20 tävlingar i Europa. Men även då läggs den huvudsakliga tonvikten på att säkra varje chans till spel i USA.
– Jag kommer att ta varenda chans jag får att spela här borta. Även fast det kanske bara blir sex till sju tävlingar, så kommer jag att prioritera dem och spela resten borta i Europa. Missar jag Dubai för att jag kommer med i At&T på Pebble Beach så kommer jag ändå att åka och spela på Pebble Beach.
INGET DRÖMSCENARIO
Att tillbringa större delen av 2012 på European Tour skulle inte innebära att basen flyttas över Atlanten. Blir detta aktuellt kommer Richard troligen att pendla och köra två till tre veckor i stöten för att sedan åka hem till familjen under en lika lång period.
– Det är inte direkt ett drömscenario för mig att åka tillbaka till Europatouren. Hela vår vardag är här borta. Det är här som barnen går i skolan. Det blir stökigt på det sättet. Mitt mål är fortfarande att ta mig in till PGA-touren till nästa år, så jag har inte funderat så mycket på det. Men visst, Europatouren är ändå ett grymt bra ställe att spela på. Jag är väldigt glad att ha det som backup.
Det är snart dags för Richard att inleda tisdagens pass framför bollpyramiderna. Ledigheten efter sista tävlingen i höstserien blev inte längre än två dagar. Sedan ville han bara påbörja den väg tillbaka som förhoppningsvis ger ett kort till PGA Tour 2012, efter finalkvalet på PGA West i Palm Springs.
– I slutet ville jag nästan bara att säsongen skulle vara över så att man fick börja om. Jag känner att jag bara måste stå där i timmar, nöta tillbaka det som fanns där förut och återbygga svingen. Nu är det nya tag och man får se framåt och bara försöka köra på.
