Els övervann demonerna

Putten var sex meter och bröt svagt från vänster till höger.

Ernie Els tog några djupa andetag, satte bollen i rullning och sekunderna därpå ramlade den ner i hålet.

Slaget var det ultimata beviset på att han äntligen vunnit en delseger över de demoner som svävat runt och i hans huvud varje gång han har haft bagens viktigaste klubba i sin hand och för första gången på evigheter hade han sänkt en putt som faktiskt betydde något.

Ändå trodde Els att birdien som tog honom till sju under par i bästa fall skulle räcka till särspel mot Adam Scott som spelat så stabilt hela veckan.

– Jag gick till puttninggreenen och ställde mig där och väntade. Jag har gjort det så många gånger förut och nu tänkte jag väl att jag kommer att bli besviken igen. Jag hoppades i bästa fall på ett särspel, säger Els.

Men så blev det inte.

För efter två raka bogeys på 15:e och 16:e, så petade australiensaren i ytterligare en på 17:e. Det innebar att han behövde göra par för att nå samma resultat som Els. Men utslaget landade i en fairwaybunker och efter ett fint inspel hade han en tremetersputt uppför, för att greja särspelet – men Scott höll putten för mycket vänster och bollen var aldrig riktigt när att gå i.

Därmed hade Ernie Els vunnit sin fjärde majortitel, 18 år efter sin första och tio år efter den senaste.

– Under en lång tid trodde jag inte att jag skulle vinna fler, att jag inte hade någon chans. Speciellt förra ��ret som var ett stort, svart hål. Men under inledningen av den här säsongen började jag se några goda tecken och trodde på det igen, berättar han.

Framförallt handlar det om bättre puttning.

- I mars såg jag ut som en komplett idiot. Folk skrattade åt mig och skämtade om mig och tyckte jag borde lägga av. Men jag har jobbat med att ändra min inställning till puttningen och att äntligen komma igenom det och lyckas sänka puttar under press som i dag är underbart, säger Els.

Att segern kom här, på Royal Lytham & St Annes och i The Open Championship var ingen slump.
– Jag har alltid gillat den här banan och den utmaning som finns i The Open. Så av någon anledning kändes det bra inför veckan. Så för en gångs skull föll allt på plats.

Men han hade också många vänliga ord över för stackars Adam Scott.

Australiensaren dominerade och kontrollerade i stort sett tävlingen i 68 hål, men när skuggorna blev längre och allt skulle avgöras avslutade han med fyra raka bogeys under de pressande förutsättningarna.

– Jag sa till honom att jag var ledsen för att det blev som det blev. Jag har själv varit där många gånger, men han är en annan person än jag är och förhoppningsvis tar han det här bättre. Han är bara 32 år gammal och han kan vinna mer än vad jag har gjort, säger Els.

Scott var imponerande stor i nederlagets stund och duckade inte för de många och jobbiga frågorna efteråt.

– Det har inte riktigt sjunkit in ännu, eftersom vi precis har gått av banan. Det känns okej just nu, men kanske kommer det mer besvikelse när jag kommer hem. Men jag är en positiv kille och jag vill ta med mig allt positivt som har hänt den här veckan, säger han.

Brandt Snedeker och Tiger Woods delade tredjeplatsen, fyra slag efter segrande Els.

För svensk del blev avslutningen positiv. Alex Norén (se separat artikel) avancerade ordentligt via sin andra raka 69-rond som tog honom till par totalt och därmed slutade han delad nia, vilket ger en inbjudan till nästa års tävling. Peter Hanson och Carl Pettersson delade 23:a-platsen, på två över par. Fredrik Jacobson blev delad 54:a, sju över par. 

Nästa års Open Championship avgörs på Muirfield.

Det innebär att Ernie Els bli dubbel titelförsvarare, eftersom han vann när tävlingen spelades där senast.