Ett steg i rätt riktning

13 år har passerat sedan Robert Karlsson spelade sitt första US Open. Han anlände till San Francisco med åtta säsonger som proffs i ryggen. Men på The Olympic Club väntade ett brutalt uppvaknande som Robert sent ska glömma.
 
– Det var smärtsamt svårt. Jag är inte tillräckligt bra för det här, var det första jag kände. Banan var uppsatt grymt tufft och de hade extra sand i bunkrarna för att bollarna skulle plugga sig – och andra tokigheter.

Inspirerande utmaning
När vi möts på Congressionals övningsgreen direkt efter tisdagens nio inspelshål har inte US Open längre samma skräckinjagande effekt på Karlsson. Han är sliten, men främst efter att helgen inneburit 75 hål där Robert till större delen jagats av det övriga fältet. Men nu väntar ett mästerskap som han under åren fattat ett allt större tycke för.

– Det är ändå extra inspirerande, eftersom det är relativt sällan som vi spelar under liknande förhållanden. US Open testar hela spelet. Alla aspekter. Spelar man dåligt syns det på en gång.

Men både tävlingen och Roberts spel har utvecklats under åren som passerat efter att han lämnade Olympic med ronder på 78 och 76 slag. Det US Open han möter idag är fortfarande en utmaning, men inte milsvid från det han ställs inför under de vanliga arbetspassen på PGA Tour.

– Det är inte speciellt mycket mer ruff här än vad det var på The Memorial för två veckor sedan. Det är bra. Främst eftersom gräset kan trampas ned där publiken går utanför hålen. Och där ligger man då bättre än på en mindre sned träff som är i ruffen direkt utanför fairway. Det vill man komma ifrån.

Den graderade ruff som smögs i 2006 års upplaga och sedan i olika former blivit en permanent del i USGA’s uppsättning av banorna ser Robert Karlsson som en viktig brytpunkt.

– Jag tror att de flesta spelarna uppskattar tävlingen mycket mer nu. Den graderade ruffen har gjort den rättvisare. Det handlar inte längre bara om att hacka ut sig i sidled vid en missad fairway.

Tiger gav energi
Vid en granskning av Roberts sex tidigare starter i US Open är det en årgång som sticker ut. 2008 års upplaga på Torrey Pines är redan krönt som historisk av en enig golfvärld, efter den då skadade världsettan Tiger Woods episka duell mot Rocco Mediate. Men faktum är att Robert Karlsson länge var med i tätstriden där och högg för att bärga den där första svenska herrmajorn som vi fortfarande saknar.

– Jag spelade väldigt bra. Tredje dagen gick jag med Tiger och vi det flöt på väldigt bra för båda. Det blir ett extra tryck runt bollen när han är på gång, så det var något extra. För mig adderade det bara mer positiv energi. När han gjorde eagle på sista hålet och min putt för stannade på hålkanten var det ett otroligt tryck runt 18:e.

Robert nöjde sig med att spela Congressionals första nio hål under tisdagen. Den andra halvan betas av under onsdagen. Han vill vila upp sig efter tävlingen i Memphis och spara energi inför de krävande dagar som väntar i årets US Open.  

– Jag försöker att inte överarbeta det här, utan tar det som en vanlig tävling. Jag vet att jag spelar min bästa golf när jag är avslappnad och försöker ha roligt, och inte bygger upp för höga förväntningar. Det är vad som funkar bäst för mig.