Jag vet inte hur ni ser på det, men från hörnet av den här tv-soffan är analysen i alla fall klar.
Europa leder med 5-3 och det är glädjande.
Henrik Stenson plockade två pinnar och det känns förstås roligt.
Men för Bloggen var den här fredagen trots allt en Ryder Cup-dag som aldrig riktigt lyfte. Visst fanns det, precis som vanligt, några märkliga tiominuterssekvenser då det hände massor och puttar rullade i från höger och vänster.
Men känslan är att de var färre än normalt och spelet inte riktigt lika högoktanigt som det brukar. Det beror förstås inte på att spelarna har blivit sämre – även om jag möjligen tror att trycket på dem ökar för varje Ryder Cup som spelas och evenemangets betydelse växer.
Men framförallt har det att göra med banan.
Gleneagles Centenary Course är redan halvsvår och har dessutom satts upp ganska tufft, men tjcok frodig ruff utanför fairway. Dessutom var greenerna tydligt nerslöade, vilket också gjorde sitt.
Det fick till följd att det inte alls gjordes lika många birdies som vi vant oss vid, som när det begav sig på Medinah No 3 senast exempelvis. Det betydde också att det inte riktigt blev det där massiva publikdraget som uppstår när spelarna eldar i birdieputtar i stället för att fightas för par.
Därför hoppas jag att några tees är framflyttade imorrn och att greenernas speed förflyttas åt det mer normala hållet. För jag tror att det innerst inne är vad vi alla vill se.
Annars?
Ja, det finns inga skäl så här långt att omvärdera den magkänsla jag har haft hela veckan. Jag tror fortfarande att Europa vinner det här hyfsat bekvämt.
