Spelarna i årets Open Championship pratar samma språk när banan kommer på tal, det är ett språk där orden böjs i superlativ. Banan beskrivs som den mest rättvisa, bästa utläggningen och bland de bästa. Old Tom Morris skapelse har förädlats av Harry Colt och moderniserats av Martin Hawtree. Banans layout, med den cirkelformade utläggningen på detta linksland gör att spelarna hela tiden testas i olika vindriktningar, med nya förutsättningar vid varje tee.
Första nio cirklar sig runt på utsidan av de sista nio, och de sista nio vänder tillbaka i en rörelse motsols för att avsluta med det artonde hålet i en rak linje mot det klassiska klubbhuset.
Tiger Woods sade tidigare under veckan att det är bara att titta på raden av segrare här för att förstå hur svårt det är och vad som krävs för att vinna. Här listas namn som Harry Vardon, Walter Hagen, Nick Faldo, Gary Player, Jack Nicklaus, Tom Watson. Och så vidare.
En som instämmer i lovorden är Pierre Fulke. Den tidigare proffsspelaren är idag bandesigner och tv-kommentator och är nu på plats på en bana där han själv spelat mästerskapet. Han brukar inte vara sugen på att spela igen, men den här veckan är det lysande undantaget. Och det är just banan som lockar.
– Den ser helt fantastisk ut. Det är den bästa uppsättningen någonsin, säger han.
Förutom att banan är rättvis och genialt utlagd skiljer den sig ytterligare från många andra linksbanor. Varje hål ligger för sig självt. Det är inte många blinda slag och greenerna är lite snabbare än normalt i dessa trakter. Fulke tror att en av anledningarna till att spelarna gillar banan så mycket är att den är mer lik de andra banorna de spelar.
– Här är fairways mer platta, inte så mycket berg- och dalbana som på exempelvis Carnoustie, säger han. Och här kan greenerna spelas snabbare, det är uppåt elva på stimpen vilket är ovanligt för en linksbana.
Även den här veckan finns vissa regler att hålla sig till.
Det första är att hålla sig på fairway. Utanför denna spelyta växer sig ruffen knähög och att ens hitta bollen kan vara en utmaning på sina håll. Där är spelaren en förlorare mot banan. Den andra regeln är att hålla sig borta från bunkrarna.
I år är dessutom bunkersanden lite annorlunda jämfört med vad linksbanor vanligtvis bjuder på. Det är mer sand i bunkrarna, vilket gör det lite trixigare. Det är något både Fredrik Jacobson och Henrik Stenson noterat och tränat extra på.
– Det finns några läskiga utslag som man bör se upp med. Ettan tycker jag är läskigast av alla. Det är en dogleg höger, men fairway går på skrå och lutar åt vänster, så det är en tuff start, säger Pierre Fulke.
Skottland har inte haft regn på flera veckor och det är stenhårt i marken. R&A medger att de vattnar lite på kvällarna för att hålla gräset vid liv. Men med den förhållandevis svaga vinden och den hårda banan är det bäddat för en riktig golffest, tippar Fulke.
– Jag skulle säga att det är fyra tuffa hål och fjorton birdiechanser. Par treorna spelas långt och är riktigt tuffa. Men i slutändan handlar det bara om att läsa vinden och placera bollen där man tänkt sig.
Statistiken säger att det är en av de enklare banorna som spelas i Open-rotationen. Men det är bara siffror. Sedan 2002, då det senast begav sig, har banan förlängts med nästan 300 yards och spelas nu 7192 yards (6576 meter) av hård linksbana, par 71. Bunkrar har lagts till, tee har flyttats bakåt.
Det är dags för start.
