Bradley vann i sin första majorstart

När han satte sig på podiet för att hålla presskonferens efter segern i PGA Championship, ryckte Keegan Bradley fram sin mobiltelefon och fotograferade den samlade pressen.

Bradley, en 25-årig tourrookie, hade aldrig tidigare spelat en major och även om han tidigare i våras vann Byron Nelson Championship på PGA Tour var segern en skräll.

Inte ens Bradley själv kunde riktigt tro på vad som precis hänt.

– Det känns helt otroligt. Jag är rädd att jag kommer vakna upp ur den här drömmen om fem minuter och inse att det inte var sant, säger den överväldigade segraren.

Trots att Bradley tvingades till särspel för att bärga The Wannamaker Trophy så var han aldrig mer nervös än inför andraslaget på tolfte hålet.

– Jag försökte verkligen att inte titta på några ledartavlor och av någon anledning så var jag mest nervös inför det slaget, säger Bradley.

Slaget blev dock utmärkt, rullade nästan i hål för en albatross och eagleputten var en formalitet.

När 72 hål var spelade hade både Bradley och Jason Dufner kommit i mål med 272 slag, åtta under par. Nu väntade särspel över tre hål – 16, 17 och 18 – där den bästa sammanlagda score vann.

Redan på första särspelshålet visade Bradley klass.

Efter att Dufner nära på sänkt sitt inspel och lämnat sig med en mycket bra birdiechans svarade Bradley med att slå sitt inspel innanför Dufners boll och det blev också Bradley som gjorde birdien, medan Dufner ängsligt missade sin putt.

Bradleys utslag på 17:e och inspel på 18:e visade sen precis hur bekväm han var med sitt spel och Jason Dufner fick, trots en läcker birdie på tuffa 18:e, se sig besegrad med ett slag.

Den 25-årige amerikanen bröt med sin majorseger en sex major lång amerikansk förlustsvit som sträckte sig ända tillbaka till Phil Mickelsons Mastersseger i fjol.

Med segern följde en förstaprischeck på knappt 1,5 miljoner dollar, men framför allt den oerhörda äran av att tillhöra den exklusiva skara golfare som kan titulera sig majorsegrare.

Inte illa pinkat för en kille som egentligen skulle blivit skidåkare.

– Det var en slalomtävling i Killington och jag kommer aldrig att glömma det. Jag satt högst upp på berget, frös och hade inte roligt och sa till mig själv ”Vet du vad, jag vill bli golfare. Det här skidåkandet är inte lika roligt”.