Men när han slentrianmässigt sorteras ned i detta fack överskuggar det varför Carl Pettersson egentligen utvecklats till en världsspelare. För att delvis börja förstå varför hemmasnickrade killar som Kenny Perry, Mark Calcavecchia eller Carl Pettersson gjort betydande avtryck inom en av världens mest komplexa sporter måste man vända blicken mot himlen, och titta ännu längre uppåt.
Där på världsrankingens förstaplats har engelsmannen Luke Donald suttit parkerad under en längre tid. Han tog ett av de viktigaste stegen i sin karriär när han förstod att han inte skulle jaga fler meter med drivern utan istället fokusera på att fullt ut forma sitt spel efter sina styrkor.
Carl Pettersson hade tidigt samma synsätt och har inte behövt slå sig in på en liknande kursändring under sin professionella karriär. Genom åren har det säkerligen inte saknats röster som i all välmening berättat för honom att den låga bollflykten inte kommer att fungera på vissa banor och att han måste kunna sätta något mer spinn på bollen för att kunna etablera sig i golfens allra högsta sammanhang.
Carl har valt att inte lyssna på dem. Istället har han trummat vidare med sin starka puttning och en sving som bygger på mycket känsla, och som tillåter honom att jobba med bollen på precis det sättet han själv är tryggast med.
Ibland med en tränare bakom rodret. Ibland utan.
Det finns också en stor mängd hårt och målmedvetet arbete bakom. Han har bara valt att lägga en betydande del av detta ute på banan med fullt fokus på att lära sig att scora. Det är trots allt så enkelt och säga att golf går ut på att få bollen i hål på så få slag som möjligt, men svårt att verkligen omsätta det i praktiken när antalet träningstimmar ska fördelas. Carl Pettersson är dock en av få som klarat att göra det svåra enkelt.
När Luke Donald valde att inte söka efter perfektion blev han en av de absolut bästa spelarna i världen. När Mark Calcavecchia valde att köra sitt race räckte det i förlängningen till en seger i The Open.
I Carl Pettersons fall är det mer oklart var det kommer att sluta någonstans. Hittills har det gett honom fem segrar på världens främsta golftour och ett hyperintressant läge inför fortsättningen av 2012 års sista major.
På söndag vet vi om det också kommer att bidra till ett stycke smärtsamt efterlängtad svensk golfhistoria.
