Låt mig först säga att jag tycker att Carnoustie är en fantastisk golfbana.
Men det som händer den här veckan är att spelarna gör haggis och sausage-rolls av den och det är på sätt och vis en imponerande uppvisning.
Samtidigt kommer det att bli svårt att säga att Carnoustie är världens svåraste bana efter att både Inbee Park och Se Ri Pak sladdat runt på 64 slag.
Men det är varken banans eller vädrets fel – det är en arrangörsmiss.
Det har med förväntningar att göra.
Man ska ut och promenera, tror att det ska bli svinkallt och sätter på sig lager på lager på lager. Sedan mitt ute i ingenstans visar det sig att det är gassande sol och 30 grader varmt. Då får man svettas.
Problemet i just det här fallet är att Carnoustie är uppsatt för vind och i det här fallet är den bokstavligen uppsatt så att det inte går att ändra.
Repen och avspärrningarna och strömkablar och läktare och plasttält har begränsat banan så att de inte kan flytta bak tees även om de ville. Då hade de varit tvungna att bygga om hela tävlingsarenan från grunden.
Men allt detta är naturligtvis ett misstag. De måste ha marginalen att kunna göra banan värdig spelarna. Som vädret är nu måste Carnoustie få längden som extra skydd, spelarna är alldeles för bra för att inte dra nytta av förhållandena.
Det är synd om de spelare som trodde att detta skulle bli British Open. För det här håller på att bli som vilken vanlig tourtävling som helst och det är väl inte så det är tänkt.
British Open ska handla om att ha kreativitet och fantasi nog att ta sig runt en golfbana som spelas lång, rädda massor av par och kunna hantera bad-breaks, som obönhörligen hör ihop med linksgolf
När herrarna spelar The Open har kvalgränsen pendlat mellan fyra och tolv över. Segerresultatet har varierat från sex över till nio under.
Nu när damerna är här för första gången blev kvalgränsen ett över och när det gäller segerresultatet så kan det hamna upp mot 15-18 under par om vädret fortsätter så här.
Detta är förödande eftersom detta förstör bilden och myten av och respekten för Carnoustie. Just nu är den långt ifrån något Tekla-monster – snarare en pippi-docka i en Rotweilers löddriga käftar.
Just nu är enda utmaningen att undvika bunkrarna från tee, ruffen är gles så länge man inte bommar grovt, och sedan piffa upp ett kort järn.
Sedan är puttningstävlingen igång.
Dessutom når nästan alla spelare alla par-femmor på två om de träffar fairway.
Alla spelare jag talat med vill ha vind och riktigt Open-väder.
Undantagslöst.
Det finns ju dessutom spelare som aktivt missgynnas av att banan satts upp kort i förhållande till vädret. Paradoxalt nog är Anna Nordqvist, som egentligen inte slår långt, en av dem som skulle ha tjänat på ”normala” Open-förhållanden. Hon hade fortfarande skjutit i trakten tre under men hade förmodligen legat betydligt högre upp i resultatlistan och hon är inte den enda.
Nu är hon istället mitt i fältet.
Och det tycker i varje fall jag är lite synd.
