Fotografer är som trummisar.
Oftast är det alltså bäst att låta dem vara för att bara köra sitt race. Det är därför vi inte höjer på ögonbrynen när foto-Höglund sover i köket under denna natt. Han hävdar att gatans trafik stör, men jag vet inte.
Huset som jag delar med honom, TT-Green och Aftonbladet-Linderstam skulle ligga åtta minuters promenad från banan. Det försäkrade mannen som mötte oss i dörren under söndagen och gav en ingående demonstration av hur man stänger kylskåpsdörren eller jobbar med en strömbrytare.
Efter två dagar har vi kommit fram till att det är totalt omöjligt att gå hit på åtta minuter. En dryg kvart kan finnas inom räckhåll senare under veckan när vi hittat rytmen i sträckan.
Men åtta minuter? I helv-te heller.
Det där är dock allt annat än ett problem. Promenaden är trots allt ett skäl att gå totalt carpe diem, när den sveper förbi längs med kusten samt förbi den mega-gotiska kyrkogården där Old Tom Morris och hans skägg vilar.
Just idag borde jag egentligen fortsatt gångturen rakt ut på banan. För det finns några riktigt skarpa inspelskonstellationer att checka av där. Vid sidan av svenskarna vill jag först och främst hugga in på den med David Duval, Justin Leonard och JB Holmes. Där pratar vi inte spännvidd, eftersom alla gränser egentligen bara upphävs så fort denna boll slagit ut på ettan.
Säger godmorgon till ett gråmulet men oroväckande vindstilla St Andrews. Om dryga 20 min gör Blixt och Lingmerth sin grej på ettans tee.
— Eric Franzen (@ericfranzen) 14 juli 2015
