Med tanke på vad Henrik Stenson gjorde under fjolåret, kombinerat med Hedwall/Nordqvists Solheim Cup-insatser och Jonas Blixts positiva utveckling så kan man ju tro att svensk toppgolf mår ganska bra just nu.
Men är det verkligen fallet?
Nej, inte om man ska tro rankinglistornas brutala logik i alla fall.
För de senaste exemplaren av dessa är sannerligen inte någon särskilt rolig läsning. Om vi börjar med damrankingen, som återfinns här, så ger en snabb blick på det övre skiktet att det ser rätt okej ut. Efter Nordqvists sköna seger är hon numera 14:e och hon skuggas av Hedwall på 22:a plats – och så långt får vi ju vara hyfsat nöjda. Men sedan är det scrolla som gäller. Tredje bästa svenska är numera Pernilla Lindberg och hon återfinns på 112:e plats. Fjärde bäst är Mikaela Parmlid på 154:e och när jag snackade med henne för någon månad sedan övervägde hon att lägga av.
Gamla stjärnor som Carin Koch, Maria Hjorth och Sophie Gustafson har trillat ned till placeringar strax bättre än 300.
Herrsidan ser något bättre ut, men bara marginellt och den rankingen hittar ni här.
Vi har i dag bara tre spelare bland de 100 bästa. Stenson är trea, Blixt 47:a och Hanson 61:a. Sedan måste vi låta listan löpa ned till 116:e plats för att hitta nästa kluster av svenskar – Norén, Lingmerth och Jacobson är alla mellan 116 och 132.
Eftersom startfälten i majors och WGC-fester till stor del grundas på just rankingen är det här mer oroande än vad det ser ut och vi tvingas konstatera att det kommer att vara ganska glest med blågula inslag på startlistorna i år.
Vad som är ännu mer oroväckande är att det letar sig in ganska få nya namn på de båda Europatourerna, som vanligtvis har varit en stor och viktig plantskola för svenska storspelare.
Det är för tidigt att prata om en svensk golfkris, eftersom vi fortfarande har ett antal stjärnor som håller fanan högt på både herr- och damsidan. Men börjar de också att svikta så kan den komma betydligt snabbare än vad vi tror.
