Det finns många som gillar att skriva om sin egen golf, utveckling och prestation.

Det är sällan särskilt roligt att läsa, på samma sätt som det är hyfsat ointressant att höra bästa kompisen gå igenom sin rond hål för hål, från slag 1 till 85.

Men det finns faktiskt undantag, då det finns ett härligt inspirerande och glödande driv bakom de där orden och som verkligen kan få mig att bli nyfiken. 18-årige William Monier från Bråviken är ett sånt exempel.

Jag känner honom inte, om jag kollar in hans resultatrad på Golfdata så är det heller inget som gör att jag borde bli särskilt intresserad och att jag över huvud taget kan placera honom beror på att hans pappa Jan är tränare på Bråviken och före detta ordförande i svenska PGA. Men ändå är det underbart roligt att följa hans ambitiösa blogg på hans minst lika ambitiösa sajt. Där berättar William ingående om vartenda träningspass, plockar fram varenda detalj och trycker så hårt och tydligt på sina framsteg att jag tveklöst kommer att följa honom i resultatlistorna i vår.

Han har dessutom valt en annorlunda väg och blivit proffs, bara 18 år gammal.

Om han kommer att bli något? Inte en aning. Men det är i alla fall roligt att han delar med sig av sin strävsamma promenad mot stjärnorna.