
Avrundar lördagen med att se Mauro & Plura dangla runt i Baskien på sin tågluff genom Europa och kommer att tänka på Severiano Ballesteros.
Jag mötte honom där en gång och känner att det är en anekdot värd att dela.
För efter månader av samtal, mejl och övertalningsförsök hade jag faktiskt lyckats upp en exklusiv intervju med den spanske ikonen, i hans hemtrakter i norra Spanien. Dagen blev en av de mest minnesvärda jag har varit med om i det här jobbet.
För när vi väl hade fått audiens så snålade inte Ballesteros, varken med tiden eller med sin närvaro i samtalet. Men han var ledsen eftersom hans onda rygg (det här var alltså innan han fick sin hjärntumör) hindrade honom från att spela golf. Det märktes att han var plågad av sin sargade kropp, men inte minst av huvudet. Han hade helt enkelt ingen aning om vad han skulle göra när han inte kunde spela.
Och i den andan flöt dagen på.
Den enda gången ansiktet fick liv och energi var när vi drog ned till stranden för att ta bilder. Seve fick en klubba i handen och när den väl hamnat där ville han liksom inte släppa den. Han borrade hål i den packade sanden, chippade, svingade, slog och talades nostalgiskt om ungdomens dagar i Pedreña, några mil bort.
Vi genomförde intervjun på Santa Marina, en golfbana han nyligen hade ritat, och när besöket var över så sa Seve att han såg fram emot att få höra vad vi tyckte om den när vi hade spelat. Eftersom vi var där för att göra en intervju och inte spela golf så var vi inte förberedda på detta och tackade vänligt nej med motiveringen att vi inte hade några klubbor.
Då spände Seve den där mörka blicken i oss, sa med bestämd röst att ”det var klart att vi skulle spela, jag fixar klubbor, okej?”.
Vem vågar säga nej till Seve?
Jag fick mjuka grafitskaft på järnen och banan var överambitiöst layoutad, på gränsen till för svår och jag fick slänga mina snygga skinnskor efteråt eftersom de inte tålde det våta gräset.
Men jag fick ett minne för livet, och när jag nu går tillbaka och läser texten så känns det oerhört sorgligt att han är borta.