Jag tillhörde själv dem som skrek, våndades, jublade och förfördes av det klassiska femmilsloppet.

Därmed har jag också full förståelse för att den typen av prestationer som Johan Olsson uträttade letar sig ner i folkdjupets absoluta epicentrum och därför får övertag när vi ska ägna oss åt den hopplösa leken att jämföra olika bedrifter med varandra.

Så eftersom vi måste ta det för just det – en lek och ingen absolut sanning – så var jag heller inte överdrivet bitter eller besviken över att Olsson fick bragdguldet, även om det Henrik Stenson gjort inom världssporten golf är så ofantligt mycket större i min bok.

Istället gav jag mig in i någon slags självkritisk och eftertänksam analys varför det har blivit så här; hur det kommer sig att det unika Stenson faktiskt uträttat (och golfen i stort) inte har fått det genomslag det faktiskt förtjänar och jag kan komma fram till flera tänkbara skäl.

1) Det är vårt eget fel, eftersom vi – spelare, media, förbund och golfivrare – är så oerhört fokuserade på majors, som nästan undantagslöst får definiera golfspelares karriärer. Fastän det Stenson har gjort under 2013 i själva verket är betydligt starkare än att lira drömgolf i fyra dagar och vinna exempelvis PGA Championship.

2) Att golf fortfarande inte är fullt ut accepterat som idrott. I det fallet är det svårt att skylla på annat än media, som i många fall anstränger sig för att leta fram primitiva människor som får torgföra åsikterna på bästa sändningstid eller med stora rubriker (Hej Jonas Colting).

3) Att de svenska golfstjärnorna inte profileras tillräckligt, eftersom de är hemma i Sverige väldigt sällan och då mycket av det som sker äger rum i andra tidszoner, långt från fri tv:s kameror som hellre riktas mot skidspår och utförsbackar.

Men allt det där hade jag funderat över och resonerat kring innan jag såg bragdjuryns Ola Billger sekreterare och talesperson Ola Billger citat på Expressenwebben.

Han sa:

”De andra kunde inte ha gjort något mer. Ibland är konkurrensen alldeles för mycket. Det hade inte spelat nån roll om Stenson hade vunnit en major. Han är planetens bäste golfare. Han hade inte kunnat göra mer.”

Där och då tycker jag att han devalverar sin utmärkelse till fullständig obrukbarhet.

För vad han egentligen säger är att så länge någon gör något vettigt i skidspåren så kommer det alltid ha förkörsrätt, eftersom inget kan bli större (vilket i och för sig illustreras av att längdsporten har fått 15 (!) medaljer genom åren).

På något sätt känns det också lite skönt att få det omoderna synsättet bekräftat, eftersom det ger ännu mindre anledning att hetsa upp sig över resultatet.