Ja, jisses vad arga ni var i går.

Det kändes precis som att Sveriges samlade golfare kände sig kollektivt förorättade över det uteblivna bragdguldet och all denna ilska fulltständigt exploderade ut i Twitterflöden, artikelkommentarer och på Facebook. Min mejlbox fick också sin beskärda del, liksom telefonluren där många var sugna på att diskutera det som hade inträffat.

Men i dag är en annan dag, kanske ska den handla om lite eftertanke?

För hur kommer det sig att det i stort sett bara är golfare som skriker sig blå i ansiktet och exempelvis inte journalister och krönikörer som tycker att juryns beslut är rätt och odiskutabelt? Varför tycker kunniga sportskribenter som Expressens Tomas Pettersson att Olssons händelse självklart överträffar allt eftersom ”det aldrig kommer att hända igen”, när exakt samma sak gäller Stensons bedrift (han skriver mycket skidor, så det är väl i och för sig en rimlig delförklaring)?

Jag tror inte att vi behöver dra det så långt som att diskutera att det finns ett golfhat ute i landet och ingen förstår oss, men visst finns det fortfarande ett hyfsat omfattande golfförakt ute på redaktionerna och ett uppenbart låg prioriteringsordning när bevakningslistorna görs. Ska man någon gång lyckas förändra den bilden så är det där man måste börja. Där har Golfförbundet ett stort ansvar, men faktiskt också klubbar och stjärnorna själva som måste bli bättre på att sälja in sig själva (och där spelar Stenson korten väldigt bra just nu och har varit extremt tillgänglig för svensk media).

Det positiva är att den här diskussionen har gett golfen ökat fokus och någonstans tror jag att golffolkets ilska skapar viss förståelse över att Stensons prestation är unik. Och när jag diskuterar med kollegor på redaktioner runt om i landet tycker jag mig märka att det kommer att ske en helt annan bevakning av vad framförallt Henrik gör nästa år – med start redan på Masters.

Så låt oss släppa det här och gå vidare.

Vad Johan Olsson gjorde var häftigt och supercoolt och uppenbarligen har han lyckats vinna många hjärtan med sin prestation. Exakt hur många får vi se när rösterna från Jerringpriset ska räknas ihop.

Men i det fallet så handlar det inte bara om vad som har gjorts i skidspår eller på golfbanor, utan också hur mycket man går genom rutan. En stor del av rösterna kan raggas upp under slutspurten på själva Idrottsgalan, så jag är tämligen säker på att det är en fördel att visa upp sig där. Olsson tvekar på närvaro, medan Stenson låter lite småsugen att komma. Om han sedan gör det handlar nog om att han får en blinkning att han exempelvis kommer att utses till ”Årets Idrottsman”.

Annars har han väl hyfsad chans att utses till Årets Golfare i alla fall.