Kompakt radiotystnad på Bloggen förra veckan.
Besvikelse över att ha blivit petad från sidhuvudet av slyngeln Norén, trodde ni.
Ute och svingat lite stickor säger jag.
Jodå, Bloggen har faktiskt rört sig söderut och österut för att möta lite vår, men inte vet jag om Smålandskusten omfamnats av så särskilt mycket sol 2010 för grönskan prunkade inte direkt.
Men golf gick det ju att spela ändå.
En av banorna på agendan var Oskarshamn. Hade rätt låg kännedom om den innan, men lite research berättade att det var en hemtrevlig klubb, med ett 17:e hål som tydligen skulle vara en rätt märklig historia. Så det var med stor förtjusning jag närmade mig tee när ronden närmade sitt slut och väl där hittade jag en teetavla med – en övertejpad kartskiss.
De lymlarna hade tydligen beslutat sig för att göra om den episka hålsträckningen och nu bjöds det faktiskt ett både vackert och rätt bra par fyra med ett träd i spellinjen som sannolikt fått smaka en och annan Top Flite. Men konturerna av det gamla hålet fanns kvar och det gick onekligen att förstå vad mina informatörer pratade om när de beskrev skapelsen.
Det var oerhört komplext att försöka förstå sig på hur det hela var tänkt, men jag skulle gissa mig till att en hyfsat långtslående singelhandicappare spelade spoon, järn 8, följt av en lobwedge – men nästan aldrig gjorde par på den ganska korta par 5:an ändå.
Medelgolfaren gick undantagslöst därifrån med minst en bortslagen boll och ett streck i poängkolumnen.
Har jag rätt?
