Ännu en lovande morgon på LPGA Championship har inletts.
Vi kan först och främst konstatera att området runt rangen is the gift that keeps on giving. Även om Pebble Beach-mannen är hemma och limmar kartong eller bara har kompledigt finns det redan en fullvärdig ersättare på plats.
Det är en bestämd gubbe med en vit Spalding-bag i läder från cirka 1979 som han låter utvalda spelare signera. Till hans försvar måste vi understryka att bagen är extremt pedantskött och troligen handtopsad med Sonax-vax. Har kort sagt aldrig sett en sådan skinande pjäs i vitt Joe Labero-läder.
Stöter också på ett par som har klistrat fast urtvättade Rosa Pantern-dockor på toppen av sina kepsar. På långt avstånd ser det visserligen mer ut som smutsvita älghorn. I samma ögonblick som jag passerar dem träder just Paula Creamer fram från en sidoväg. Hon stannar artigt och pratar med paret, som visar sig ha med presenter till henne och Paulas jycke. Om det är ekologiska tomater eller en laddning Rohypnol-muffins förtäljer inte historien. Jag måste ju kila vidare mot golfen.
På banan är det fullt ös. Pernilla Lindberg återfinns i det koppel av spelare som kastat sig ut på Locust Hill för tidig inspelsrond. Nu är det pro-am-gänget som tagit över både ettan och tian där amatörer och proffs står och väntar på bättre tider.
Återkommer under dagen på denna yta varvat med lite mer ostrukturerat dravel i min Twitterfeed (http://www.twitter.com/ericfranzen)
