I går kunde vi läsa att valberedningens förslag till nyordförande, Anders Danielsson, hoppar av sin kandidatur.
Han ville inte kommentera beslutet närmare när vi var ikontakt med honom, utan angav ”personliga skäl” och det är begripligt eftersom detockså är en för slipad herre för att säga vad han egentligen tycker och tänker.
Men en kvalificerad gissning är väl att han inte hade någonlust att ge sig in i en strid som med en sittande ordförande, där inte hellerutgången var given. I synnerhet inte med tanke på att han förmodligen ärmedveten om ett ordförandeskap i ett stort och spretigt Golfförbund kanvara kontroversiellt för en man som redan i dag har ett av Sveriges tuffastejobb i form av generaldirektör för Migrationsverket.
Så vad händer nu?
Tja, det är en väldigt bra fråga som det bör funderas en heldel över ute i Golfsverige (men inte så mycket som ni tror, eftersom det ibästa fall är något som intresserar det fåtal som går på klubbens årsmöten ).Men helt klart är i alla fall att vi har en tydlig splittring inom förbundetoch det är olyckligt.
Som jag ser det så finns det just nu inget annat än attChrister Bergfors väljs om. Han är säkert lite stukad och tilltufsad, men brukar skaka av sig ganska snabbt och gå vidare – och det kommer han att göra nuockså.
Det intressanta blir att se hur valberedningen agerar.
Man kan, i ett läge där man har försökt att göra sig av med ordföranden och talat sig varm för en annan inriktning, inte bara sitta nöjda och se på hur Bergfors väljs om. Samtidigt finns det knappast på kartan att man på en månads tid vaskar fram en ny och stark kandidat som klarar av att besegra Christer Bergfors – och om man vågar försöka hitta någon riskerar man ett nytt svidande nederlag.
För vi ska ha klart för oss en sak.
Bergfors lägger oerhört mycket tid på sitt uppdrag och har levereratenligt den verksamhetsinriktning han är satt att leverera. Dessutom varit enviktig faktor på vägen mot att sanera en ekonomi som var tämligen skadeskjutennär han tillsattes för fyra år sedan. Därför har han fortfarande starkt stöd i vissa distrikt, som vill se honom omvald.
Sedan vet jag att det finns synpunkter på hans ledarstil ochattityd i vissa läger, men man kan ju hoppas att det inte är grunden för atthan inte förordades till omval. För det här handlar om ett alldeles för stortoch viktigt förbund, där fundamenten för stora beslut måste läggas stadigare änså.
Men jag kan inte låta bli att tycka att det också är syndatt Golfförbundet går miste om en enorm kraft. Och man kan ju fråga sig om det inte hade varit en listigare strategi att spela in honom på en normal post i styrelsen och förbereda honom för ett övertagande som ordförande om ett par år, i den mån hans yrkeskarriär hade medgett det.För i den situation vi befinner oss nu finns faktiskt bara förlorare.
