Bloggen är ute på sommarsveriges vägar och åker, men känner ändå att det kan vara på sin plats med några rader. Det gäller förstås beslutet från PGA Tour om att till sist köpa av förbudet mot ankring av putters.
Vi kan ju tycka vad vi vill om att USGA och R&A har bestämt sig för att stifta regel kring detta (och det har vi ju ägnat oss vid upprepade tillfällen här i bloggen), men med tanke på att nu har gjorts så kan jag inte tycka annat än att det är skönt att PGA tour hakar på. För vad hade alternativet blivit annars? Ett jättebråk och stor splittring inom golfen är en god gissning. Tänk er en Adam Scott som jobbat oankrat i US Open, ankrat i AT&T, tillbaka till oankrat i The Open och vem vet vilken regel som fått gälla i en WGC? Hade varit lätt att förklara för oinitierade (kanske även initierade för den delen) golfåskådare.
Sett från ett politiskt perpektiv är det ju intressant hur Finchem först i februari går ut och visar att han står bakom sina (ankrade) spelare – Bradley, Simpson, Clark, Pettersson mfl – för att nu inte verka vara särskilt sugen på att verkligen sätta hårt mot hårt. Kanske plockade han några poäng bland spelarkollektivet, eller åtminstone den ankrande minoriteten, i vintras, men förlorade han alla dessa nu? Å andra sidan fattade han väl det enda möjliga beslutet i situationen, med hänsyn till de konsekvenser som ett fortsatt motstånd till förbudet inneburit.
Nåväl, nu återstår bara att se om Clark, Pettersson, Bradley och andra långputtare bestämmer sig för att låta det stanna här eller om den går vidare i amerikansk domstol. Har en bestämd känsla att vi får anledning att återkomma i ärendet.
