Vi kan räkna hit, fundera på skräckscenarier dit, måla fan på väggen och ändå komma fram till en enda sak.
Det ska till oerhört mycket för att Peter Hanson ska missa Ryder Cup nu.
Den känns givetvis väldigt roligt.
För svensk golf, som återigen blir inbjudet till det största golfpartyt av dem alla.
Men framförallt för Peter Hanson.
Det finns få golfspelare jag unnar framgång mer än genomhygglige Hanson och jag vet hur oerhört hårt han har kämpat för att bli en del av Montys Twelwe till Celtic Manor.
Han visste att han var piskad att sluta topp två i Tjeckien för att ha en rimlig möjlighet att ta sig in i laget. Så han slängde sig på planet, sliten, tröttkörd, besviken och med en putter som fått total härdsmälta under de två sista ronderna av PGA Championship. Så leder killen från i stort sett det första slaget till det sista och det trots att frosten inte riktigt tinat av från den där puttern ännu.
Vi kan också uttrycka det så här. Vinner man på Europatouren och har 124 puttar på fyra ronder så är det inte direkt the flat stick som har dragit det tyngsta lasset, utan man har helt enkelt spelat rätt oslagbar golf från tee till green.
Nu sällar han sig alltså med största sannolikhet till en samling Ryder Cup-svenskar som börjar bli rätt stor. Haeggman, Parnevik, Johansson, Sandelin, Fulke, Fasth, Stenson, Karlsson är väl namnen om inte Bloggen missminner sig helt.
Stort!
