Mycket har redan sagts, skrivits och konstaterats.
Men efter en lång natts färd mot dag vill jag åtminstone slå fast två saker.
1) Adam Scott var en väldigt värdig vinnare. Tidigare har han visat sig rätt mjuk i skallen, men när det gällde som mest presterade han som bäst den här gången och visade sig totalt iskall i de avgörande momenten. Jag trodde han var rökt när Cabrera pressade in sig i särspelet, eftersom det borde ha varit en mental knäck. Men Scott kändes rätt opåverkad. Och att dessutom avgöra med en birdie på tian, av alla tuffa hål, är grymt jobbat.
2) Själva svarade jag också för en episk insats. Fast på ett annat sätt. Deltog i tre olika tips av Masters (visste måste d-e-n trenden ha blivit starkare under senare år?). Facit blev sist-sist-trea från slutet. Oerhört imponerande.
Det var allt för nu. Slutlämning av Svensk Golf #4 påkallar uppmärksamheten. Men vi lär säkert återkomma till Masters inom kort igen.
