Det är ju Världens Barn vi ska tänka på en kväll som denna, men om det finns nån empati över får ni gärna lägga den på forne US Open-vinnaren Michael Campbell.
I går var allt frid och fröjd och ljus i den mörka tunneln, eftersom Campbell dunkat i en 67:a och för första gången på huuuur länge som helst letat sig upp emot ledartavlan på en golftävling.
Han var givetvis oerhört glad själv och vågade börja tala om en vändning, efter tränarbytet till Bob Torrance.
Men golf är ett grymt spel.
Han sog sig visserligen runt banan helt okej under fredagen och med bara två hål kvar att spela var kvalgränsen inom klart räckhåll. Så avslutar killen med att dunka i en dubbel och en dubbel till och får därmed ta helgledigt.
När tar mardrömmen slut?
