Det vibrerar fortfarande lika skönt i fingertopparna varje gång man skriver världstvåa framför Henrik Stensons namn. Och det blev liknande euforiska utbrott bakom tangenterna när Anna Nordqvist bröt den besvärande segertorkan på LPGA Tour genom att bärga två titlar inom loppet av en dryg månad.
Lägg till medaljerna i junior-OS, Camilla Lennarth och Mikael Lundbergs segrar på Europatouren och lite annat smått och gott, så finns det läge att vegetera en stund framför datorn och hamra fram ytterligare några rader om att Golfsverige gjorde en hel del bra saker på den allra högsta tournivån under 2014.
Men istället är det dags att riva lite med naglarna på den svarta tavlan. För det finns också saker som skaver obekvämt i öronen inom svensk tourgolf.
På herrarnas Europatour inkasserade Henrik Stenson och Mikael Lundberg varsin seger. En siffra som inte överträffar de andra åren på 2010-talet, men heller inte avviker extremt mycket. Den är givetvis fjärran från 2006 års höjder då fyra olika spelare totalt bärgade nio vinster. Att räkna årets svenska segrar på PGA Tour går betydligt snabbare. Där kammades noll och intet hem av de svenska gubbarna, vilket inte inträffat under de senaste tio åren.
Så, är det nu dags att bestämt rycka Kristian Luuk i skägget och be honom att bromsa in tourtåget vid närmaste station?
Nej. Inte enbart genom att ringa in det skrala antalet segrar med arg rödpenna. Det är som bekant svårt att vinna på den allra högsta nivån. I de allt djupare fälten går det ibland ett tag innan en svensk spelare får den där veckan då det mesta stämmer i precis rätt ögonblick.
Det som oroar betydligt mer när 2014 ska stängas är en annan svensk bristvara. Och det är antalet nya debutanter på de största tourerna.
På andra sidan av Atlanten ser det misantropiskt dystert ut inför nästa år. Varken på web.com Tour, PGA Tour eller LPGA Tour tillkommer en svensk debutant med fulla spelrättigheter till nästa år.
Lika illa är det i stort sett på herrarnas Europatour. Där knep vi noll kort av de som fördelades via rankingen på Challenge Tour, och de två av de tre kort som bärgades i finalkvalet gick till spelare som redan har fullbordade säsonger på ET i historiken.
Skulle detta återupprepas under 2015 ringer varningsklockan i ett allt mer irriterande tonläge. Då bromsas den nödvändiga svenska generationsväxlingen in tvärt som trevande påbörjats på dessa tourer.
Vi får också en besvärande tidig kallsup av den framtida utveckling som förbundskaptenen Katarina Vangdahl redan varnar för med hänvisning till det svaga tävlingsdeltagandet i ålderskullarna 13-18 år.
Ja, mycket av snacket inför 2015 kommer att handla om majors. En svensk fullträff på dam- eller herrsidan skulle givetvis betyda oerhört mycket där.
Men jag kommer själv också att hjula av lycka om nästa säsong stängs med minst en eller flera nya blågula spelare på majoriteten av de större tourerna i Europa och USA. I annat fall är Kristian Luuks skägg definitivt i farozonen.
