Det finns självklart mycket mer att skriva. Hela veckan är fylld av icke skrivna stories om små och stora saker. Men det stora har nyss hänt.
Det kändes hela veckan som att det faktiskt kunde vara Henrik Stensons tur nu. Det har legat i luften, hans fokus och avslappnade stil övertygade om det. Man ska inte ägna sig åt hejaklacksjournalistik och hissa svenskars chanser när de egentligen inte finns där. Men det fanns många omen den här veckan.
Bästa vädret på 30 år, bara det är ju mysko. Väskan bloggen köpte på senaste The Open gick plötsligt sönder, det är nåt på gång, helt klart. Fotograf Höglund som bevakat varje major sen Stenson föddes blev plötsligt sjuk och var helt under isen, klart en svensk vinner då. Radioreportern som snackade om Stenson inför helgen hade på sig en tröja från South Africa Open Championship, som var den senaste tävling Stenson spelade hem. Det var bara för många tecken för att de skulle ignoreras.
Skämt åsido. Det var snarare Stenson själv som utstrålade att det är dags för honom.
Och det blev ju nästan så.
Bloggen loggar ut för den här gången, tackar för uppmärksamheten och lovar att tända lamporna strax igen. Det dröjer inte länge innan vi är på plats på en annan golfhistoriskt intressant plats, nämligen St Andrews. Om en dryg vecka är det dags för damernas British Open, på Old Course.
Until then, tada!
