David Summerhays puttar mot tänkt hål, direkt efter att han är klar kommer den som sätter hål och ställer sin spryburk på samma ställen som detta ”fakehål” ligger
Sean Foley leverar signade flaggor
Ryo Ishikawa knuffar till bollen rätt OK på 18:e tee
Det var egentligen tänkt att eftermiddagen skulle tillbringas på Reunions gröna gräsmattor men eftersom att undertecknad för tillfället är utan golfklubbor så blev det en hel eftermiddag på Bay Hill istället.
Ingen av oss fyra (Jan, Lynn, Göran eller Robin) har varit på en PGA-Tourtävling tidigare så det var något nytt och häftigt för oss allihopa.
Några av de bästa spelarna spelade idag Tavistock Cup, de jag tänker på då är: Tiger, Bubba, Graeme McDowell, Justin Rose, Ernie Els. Men vi kommer hinna se dessa senare under veckan, garanterat.
Vi följde inte någon spelare i flera hål men däremot en hel del i ett eller något hål. Det som vi la märke till och tyckte var lite märkligt var att Vijay redan på hål två (par 3 180m, inga konstigheter) slog fyra bollar från tee. På 18:e så slog Davis Love III också fyra bollar från tee. Jag skulle gärna vilja veta syftet med att slå så många bollar.
Det andra vi lade märket till var att de flesta spelarna hade bra koll på vart flaggorna skulle stå redan innan de spelade in till greenen och spelade även till de punkterna. Många spelade även in själva, bara med sin caddie och coach/coacher.
På många av de jag så slå bollen så såg det väldigt enkelt ut när de slog. Bollen hamnade där mitt i fairway och verkligen gjorde det hela tiden. Alla svingade inte hur bra som helst, men bollen hamnade nära pinnen och de var övergripande bra på det mesta.
Jag och Lynn fick utväxla några ord med Sean Foley också, för er som inte vet så är det Tigers tränare. Han såg att vi var från Sverige så han kom fram och hälsade och frågade om vi spelade i ”Swedish National Team”. Denne Foley fixade även Hunter Mahans autograf och förhoppningsvis (i min drömvärld) kan jag få tag på honom i morgon så han kan fixa Tigers autograf. Det känns lite mer som önsketänkande än verklighet just nu. Men som han sa”if you got the will, there is a way”.
Jag stod och kollade på en kille som heter David Summerhays ett tag på rangen. Har aldrig hört talas om killen innan men såg honom på banan och bestämde mig för att kolla på killen senare när han tränade. Först slog han en del järnslag och sedan drivar. Det var liksom inget snack, samma tempo och likadan bollflykt hela tiden. Väldigt väldigt ofta hamnade bollen på ungefär samma ställe och spridningen var inte alls stor. Det jag vill säga är att det finns så många bra spelare ute i världen och det är många som är bra på golf och det skiljer inte mycket mellan de som är bra och de som är riktigt bra.
Kan även säga att det blir rätt så stor uppståndelse, med betoning på rätt så, när Arnold Palmer visar sig här. Folk blir helt galna och ska autograf. Dock så har han inte tid med alla (mig & Göran) utan hinner bara med några (Lynn till exempel). Men han verkar riktigt pigg och fräsch för att vara 80 bast. Tänker inte åka härifrån förrän hans autograf finns med på min pinn-flagga. Då räknas inte loggan där det står ”Arnold Palmer Invitational” med hans autograf på. Den ska vara ”äkta”!
Hoppas även att Tigers kommer finnas med där men det känns som en svårare uppgift.
Atmosfären runt själva tävlingen är väldigt häftig och det ska bli riktigt skoj att se det ”in action” på lördag. Ska fota så in i när vi ska kolla imorgon för sen lär det inte vara läge att ta fram kameran.
Det är i alla fall helt grymt att vara här och jag ska ta vara på varenda minut av dygnet tills vi åker hem.
Hoppas det är inte allt för kallt hemma.
Svinga lugnt!
//Robin Jonsson, SwGT Spelare
