WGC-matchspelet är den enda golftävling som bara blir tråkigare och tråkigare ju längre det går och desto närmare avgörandet vi kommer.
Onsdagen är ju rena megasmörgåsbordet och nästan en överflödets förbannelse, eftersom tv-kamerorna aldrig lyckas vara på plats överallt. Torsdagen är på samma nivå, även om spelarantalet är reducerat till hälften och fredagens åttondelsfinaler smakar i stort sett lika bra.
Sen börjar det bli lite segt. Under fyra kvartsfinaler går det förstås att hitta hyfsad variation mellan de olika bollarna, men oftast blir det bara två av matchena som känns livfulla.
Så när Bloggen på lördagskvällen bänkade sig tillsammans med Juristen hemma hos ”alltid på par-Henke” för att mula burgare, dricka pilsner och kolla på semifinaler blev det rejält avslaget.
Först lirade ju Donald skjortan av Kuchar, utan att den andra matchen ens kommit igång och när den väl gjorde det så hade Donald stängt ner jänkaren och de återstående tv-timmarna skulle alltså ägnas endast åt Kaymer och Bubba.
Intressant att jämföra med pågående skidlopp från Holmenkollen där varenda sekund oftast innehåller nån form av dramatik.
Men burgarna var goda.
Och ikväll sitter väl jag, Juristen, Henke och några idioter till och kollar när Donald vinner sin tyngsta tital någonsin.
