Dagen skiljde sig inte allt för mycket från igår. Vi började med träning på förmiddagen. En lugn dag där spänningen stegrade sakta men säkert och någon gång runt 18-tiden exploderade allting ut i ett enda stort publikvrål. När Tiger går fram på 18:e fairway, bärs han fram genom publiken som ropar ”Let´s go Tiger”. Det kändes som att vara på en fotbollsmatch där alla hejar på det bättre och vinnande laget. Men denna gång var det vinnande laget, 1 person, men inte vem som helst, Tiger Woods.
För att ta allting från början. När man åker till en tävling där de bästa spelarna i världen är, så blir man, eller i alla fall jag väldigt nyfiken på att ta reda på vad det verkligen är som gör att de är så fruktansvärt bra. Idag studerade vi Tigers uppvärmning på rangen. Den slutsatsen vi drog där var att han slår väldigt många bollar. Han slog 90st på drygt 45min. En annan sak vi lade märke till var att han kunde göra lite vad han ville med slagen. Det var han som hade kontrollen. När han började slå med träklubborna så slog han med sin spoon eller träfemma som jag tror det är. Då slog han de som i alla fall vi som stod på sidan tyckte såg ut som en full sving. Bollarna landade vid 215m, visst det var lite motvind och sådär men. Sedan efter att ha slagit 7st, så dundrar han iväg 14st som är drygt 50m längre. Ingen större skillnad på tempo eller hastighet på svingen.
Senare ute på banan var det som jag nämnde tidigare, en stor fotbollsmatch eller något annat väldigt stort idrottsevent. Det var Tiger Woods och det var Graeme McDowell. Ungefär 90 % av alla som skrek någonting skrek någonting om Tiger. Men de få procenten som skrek någonting för att heja på hans motståndare gjorde nog det bara för att få upp stämningen lite och för att vara ensam att heja på den ”ensamme”. Jag säger inte att alla gjorde så men jag kan tänka mig att många gjorde så.
Målet eller rättare sagt förhoppningen jag hade innan ronden var att få se sådana där slag som man alltid sett på TV, ett lim där publiken blir helt galna, någon långputt som sätts för eagle eller bara något riktigt sjukt bra slag.
Det började redan på 3:an då Tiger limmar upp inspelet till ungefär 1m. McDowell hålar från utanför green och båda gör birdie. Hålet efter sätter Tiger en sexmetersputt och publiken går loss ännu en gång. Hål 6 tog nog upp mycket från höjdpunkterna från dagens rond. Bägge två går för green, Tiger slår upp den pinhigh med en järnklubba. Sedan drar McDowell i en eagleputt på dryga 51ft alltså typ 16-17m. Då tänkte jag wow, nu gör båda eagle. Coolt! Så blev inte fallet för Tigers putt höll sig några millimeter höger om hålet.
Några andra saker som är värt att nämna, Stenson fick shot of the day. Satte sitt andra slag på 5:an. Efter att han såg att den gick i så tog han av sig kepsen och gick mot publiken och tyckte att det hade varit på sin plats om de skänkte lite pengar till honom för detta. En uns av ironi förstås.
Sista 9 hålen så blev McDowells putter bara kallare och kallare ju mer han använde den. Ett under att han själv kunde hålla i den tillslut. Så dåligt var det ju förstås inte, men inte i närheten av tillräckligt bra för att kunna vinna.
Det blev aldrig riktigt spännande under sista 9, men det gjorde absolut ingenting att slippa vara nervös för om Tiger skulle klara av det eller inte.
– Det som jag tycker att proffsen utmärker sig från oss som vill bli lika bra som de men inte riktigt är det.
– Deras känsla för allt, speciellt längdkänslan i puttningen är helt absurt bra. Då stimpen igår låg på över 13. Tänk er då en nedförsputt med 16-17 på stimpen + nervositet…
– Fairwayträffar…. deras fairways är rätt så mycket smalare än våra men tenderar ändå att träffa mycket fler.
– De träffar mer greener för att de stirrar sig inte för blinda på att alltid attackera flaggan. De vet exakt hur bollen kommer bete sig på greenen och vart de ska placera bollen.
– Närspelet… är…. väldigt bra minst sagt.
Att få avsluta veckan med att stå på 18:e fairway och se Tiger sätta sin halvmetersputt för par var rent utsagt magiskt. Stämningen gick att ta på och det var helt galet. Som ni ser på filmen, Tiger är rätt så ”stor” här. Känns som att detta var en glimt av hur denna säsongen kommer bli, men jag tror att Rory kommer blanda sig i rätt så rejält också. Säkert en och annan toppspelare också.
Denna vecka har varit helt grym på alla sina sätt. Dags att skriva ner vad jag lärt mig. Det kommer ta ett tag så det är hög tid att börja med det.
Imorgon väntar 18 hål golf och 100h flygresa.
God natt Sverige!
Ses alldeles för snart
Outside inside the ropes
// Robin Jonsson SWGT spelare
