Alltså. Tävlingsgolf handlar om att få bollen i hål på så få slag som möjligt.
Så i strid med all tänkbar logik finns det ändå någon slags svårbestämd absurd charm i att lyfta fram ljuspunkterna hos en gubbe som hamnade 26 blytunga slag bakom veckans segrare – och på delad sistaplats.
Men just efter denna helg kan det vara på sin plats (om vi samtidigt blundar lite snällt för att puttningen lämnar en del att önska).
För Hero World Challenge kan också ses lite som en vänskapslandskamp där förbundskaptenerna har råd att pröva sjuttioelva byten. Ja, om du inte heter Jordan Spieth och bestämmer dig för att skjuta lyset ur banan och förödmjuka det övriga fältet.
Men under de stunder som Tiger slapp vomeringshulka i baghandduken kom tävlingen till slut att handla om lite andra prylar än att vinna.
Här är de tre av dem:
1) Ryggen höll
”Jag har inte spelat under fyra månader. Att gå ut här och inte känna någon smärta och kunna slå bollen precis så hårt som jag vill utan att hålla tillbaka av rädsla är ett enormt framsteg.” – Tiger efter söndagens rond.
Detta var utan tvekan det viktigaste frågetecknet för Tigers egen del inför veckan på Isleworth. Fast de möjliga rapporterna om grimaserande krumbukter på rangen eller panikbesök i fysbussen hände aldrig. Och ingen magsjuka eller trassligt bermudagräs kunde ta ifrån honom faktumet att de fyra smärtfria tävlingsronderna i Hero World Challenge ger sköööööööön arbetsro inför säsongen 2015.
2) Svingen är på rätt väg
”Jag har fått tillbaka en del fart nu. Titta bara på hur långt jag kan slå igen.” – Tiger efter söndagens rond
Det första tävlingsslaget sedan augusti månad blev en spoon med enkel adress out of bounds. Hero World Challenge utmynnade inte sedan direkt i någon klinisk uppvisning sett till det långa spelet. Kanske som väntat. För samarbetet med Chris Como är nytt och det återstår fortfarande många sammanbitna timmar i något folktomt hörn av rangen på Medalist innan de gamla motoriska mönster som Tiger försöker återkalla sitter till fullo rent instinktivt.
Järnspelet? Trevande rostigt ibland och ett av fältets svagare, sett till antalet missade greener. Men vi myser ändå åt att några av de senaste årens bästa ögonblick med drivern finns inpräntade på näthinnan.
3) Närspelet kan bara bli bättre
”Om jag kommer i samma position som tidigare i baksvingen och releasar klubban som jag vill göra nu kommer jag att träffa tjockt. Så jag måste få till sakerna i en annan ordning. Utanför 35 meter är det faktiskt ganska bra” – Tiger efter söndagens rond.
Zach Johnson, Bubba Watson och Jimmy Walker var trots allt också där och kladdade. Jupp, det var fler än Tiger Woods som jazzade med wedgarna i lägena med bångstyrigt motgräs runt greenerna. Men Eldricks nio fatalt misslyckade chippar hade givetvis en betydande del i att han slutade i botten av resultatlistan. Den senaste tidens fokus på den fulla svingen innebär att närspelet fått stå tillbaka. I praktiken innebar detta att Woods ofta hamnade i ett ingemansland mellan Como och Foley i de kortare slagen. Något som förmodligen kommer att tvättas bort med tiden när han lägger mer tid på närspelet inför nästa säsong.
