Skärtorsdagen inleddes med en intressant diskussion med Fraz här på redaktionen. Kontentan var på något sätt – varför litar man inte på Phil?
Alltså, nånstans känns det som att Mickelson gör allt rätt. Han spelar världens coolaste golf, slår närspelsslag man bara kan drömma om, han fistpumpar lite lagom ute på banan, han ser alltid glad och trevlig ut, han ler ofta, han gör high-fives med publiken, han skriver autografer och han svarar oftast vänliga på på frågor.
Men på något sätt får man alltid en känsla av att det är tillgjort och bara en fasad. Det vi ser är inte den riktiga Phil och det har några av hans tourkollegor (som Stuart Appleby) också berört.
Å andra sidan har han hållit på så här i 10-15 år nu, så om det vore en fasad borde den väl ha rämnat vid det här laget?
Kanske är Phil en riktig guldsnubbe?
Vad har ni för funderingar i ämnet?
