För ett år sedan var det i stort sett ingen som kände till honom. Två PGA Tour-segrar senare får Jonas Blixt ägna stor del av sin tid på Oak Hill åt att skriva autografer.
– Det känns konstigt att de ens vill ha min autograf, men det är kanske bara jag som ser det så, seger han under den sista inspelsronden inför tävlingen, tillsammans med skicklige Harris English.
Men helt klart är att de två titlarna har gjort en hel del för hans eget självförtroende också.
– Det känns som att man är med i matchen, liksom. Jag är inte här på någon liten utflykt utan jobbar här, på riktigt, och det känns schyst på så sätt. Nu vågar jag kanske gå upp till första tee för att fråga någon om jag får spela med på träningsvarvet och så var det inte förut, säger Blixt.
Men trots hans snabba utveckling får vi inte glömma bort att han fortfarande är färsk i majorsammanhang. The Open Championship förra månaden var hans första och därför imponerade hans 26:e-placering på den lynniga linksbanan.
– Jag lärde mig mycket där. Allt kan hända när det är så tuffa banor som i majors. Det kan bli allt från eagle till trippel – på alla hål. Så det gäller att man har tålamod. På andra tävlingar kan man bli stressad över att man måste göra birdies men här i majors är det bara att ta varje slag för vad det är.
Förväntningar på veckan?
– Jag har ju aldrig spelat det här mästerskapet, men tycker att banan är kul att spela, även om den är tuff. Jag har slagit bollen lite bättre mot slutet så det känns bra och jag brukar ju putta rätt bra, så vi får hoppas på det nu också.
