Skönsvingaren på lunch och i vanlig ordning gled samtalet in på golfpskyket.
Den här gången var det den provisoriska bollen som diskuterades och hur man – eftersom provisen undantagslöst sitter som ett spjut mitt i fairway – skulle kunna skapa samma avslappande sinnesstämning när man ska slå den ”riktiga” bollen.
Då halade Skönvingaren fram en skön story från eklubbtävling för några år sen. Han hade bestämt sig för att göra allt by the book den dagen. Den rätta rutinen, ha glatt humör, inte låta sig påverkas av resultatet, tja det där vanliga mumbo jumbot helt enkelt.
Det höll i ett slag.
För efter en toksläpp med bössan på ettan halade Skönsvingaren raskt upp en till boll, skrek ”provisorisk” och skickade i väg nästa laddning medan den första fortfarande var i luften. Den satt förstås mitt i gatan – och spelet fortsatte.
Men så särskilt glatt humör var det förstås inte.
