Vacker lördagsmorgon utanför fönstret, vi skriver oktober i almanackan och sommaren har gjort ett lika oväntat som uppskattat gästspel över landet.
Det är med andra ord en dag värdig en stor mästare att dö på.
Sven Tumba har lämnat oss och även om det inte kom oväntat så är det alltid tungt när det allra sista av den där kämpande, flämtande lilla lågan har slocknat och allt blir tyst, tomt och definitivt.
Vi ska göra vårt allra bästa för att hedra hans minne med värme, hjärta, glädje och humor – och när jag tänker efter är det precis de egenskaper som också beskriver Sven Tumba allra bäst. Här har jag skrivit en minnestext kring hans gärning inom golfen.
