Även om jag just nu sitter och ljummar på Bryssels flygplats så var jag på Ullna i tisdags. Första gången jag var där var typ 1996 som nyblivet proffs sedan något år tillbaks. Jag var inbjuden att lira nån ProAm som jag kunde fakturera 2500 kr plus moms för att deltaga i. Var inte speciellt förtjust i banan då. Ganska bra routing men någonting saknades.
Sen var jag tillbaks när LET var där och Annika Sörenstam svingade klubborna likt den mästarinna hon är. Jag hade aldrig sett henne och tänkte kolla om jag blev imponerad av bollflykt och kontroll. Det blev jag. Inte ofta jag blir det. Att träffa en golfboll rent är ingen konst, det har jag kunnat sen barnsben men att kontrollera flykt och så, det är det få som kan.
Så var jag nu tillbaks i tisdags och det var tamejfan som att se den där fula tjejen med tandställning i femman som 15 år senare hade blivit så skitsnygg att man inte vågade snacka med henne. Ungefär så. Varken mer eller mindre. Att sen skicket var helt fantastiskt gjorde inte saken sämre. Helt klart en av Sveriges 2-3 bästa banor. Inget snack.
Vad som var en mer fantastiskt var något jag aldrig upplevt på en svensk golfklubb. Nämligen en nytvättad golfbil.
-Kan du vänta fem minuter så jag får tvätta bilen, frågade caddiemastern. Aldrig varit med om maken.
Visst jag betalar inget för att låna alla dessa golfbilar men det är mer regel än undantag att bilarna man får på golfklubbar är pollenstinna någon så förbannat att det är löjligt. Och ligger det inte cigarettfimpar i gömmorna så ligger där ölburkar. Ratten är aldrig tvättad så att hålla i den är som att doppa händerna i en äckeltoa utmed autobahn.
Hur svårt kan det vara? Tvätta era golfbilar hörni. Ullna kan. Skulle jag plocka ut en hyrbil hos Avis eller Hertz och det ligger några cigarettfimpar eller ölburkar där bak skulle jag ställa till med en scen.
