Vi hör ju regelbundet, och Svensk Golf bidrar säkert också ibland, att det klagas över att ”vi aldrig får fram några nya herrspelare”.
Efter David Lingmerths lika roliga som oväntade genombrott i helgen börjar Bloggen fundera hur det ligger till med den där saken egentligen. Har det liksom inte alltid varit så – att svenska herrar behöver lite mer tid för att etablera sig där uppe. Av det gäng som varit bäst hittills – Stenson, Karlsson, Parnevik, Hanson, Fasth, Jacobson, Norén, Big Dog, Grönberg, Haeggman, Stanley, Chopra, Fulke, Forsbrand, Sellberg med flera – så är det väl inte direkt så att någon av dem slog igenom på den stora internationella scenen som unga?
I de flesta fallen är deras karriärer frukten av en stabil kurs mot toppen och hög kontinuitet i prestationerna, snarare än ett explosivt tonårsgenombrott som har gett eko över hela världen.
Och hur många såna har det funnits då, i modern tid, när man tänker lite närmare på saken?
Tiger, Rory, Sergio såklart. Säkert några till som man kan slänga in i kategorin under.
Man ska alltid våga ifrågasätta, undra och ibland kritisera – särskilt när man bländas av andra vackra stjärnor på himlen. Men en vacker dag kanske en Blixt, Lingmerth eller Lemke glimmar där uppe också. Även om det tar lite längre tid för dem att tändas.
Varför det är så går förstås också att spekulera i.
Vad tror ni?
