Bloggen och Bloggen Jr fastnade i ett resonemang häromkvällen angående det här uttrycket ”bra par!” som vi vräker ur oss i tid och otid.
Men vad i hela världen är egentligen ett bra par?
Är det när man limmar andraslaget till en meter, bränner putten men i alla fall har gjort ett ”jäkligt bra par”. Eller är det när man transporterar sig över hela världen och på nåt makalöst sätt lyckas jobba i en 23-meters för ett ”bra par”?
Vi var ytterst rådvilla, eftersom vi har hört båda varianter.
Sen kom Juristen och stökade till saken ännu mer.
Han ville nämligen slå ett slag för paret där man spelar två vettiga slag upp till tolv meter och sedan tar en stabil tvåputt och går därifrån.
Så här sitter vi nu, utan något svar på frågan – vad är egentligen ett ”bra par”?
Vet du?
