Björn Hellgren hjälper Daniel Jennevret med puttlinjen
Tyvärr blidde det ingen svensk viktoria idag när finalvarvet spelades i brutala vindar. Pontus Widegren som ledde tävlingen inför finalvarvet fick en riktig mardrömsöppning på ronden och var åtta över redan efter sju hål men visade sedan prov på en fantastisk fighting-spirit när han gick resterande elva hål tre under par efter riktigt bra spel men puttern ville dessvärre aldrig bli riktigt het. Även Daniel Jennevret spelade riktigt bra golf från tee till green men fick heller aldrig fart på puttern. Pontus slutade till sist på en 4:e plats och Daniel blev 8:a.
Självklart var det besvikna miner i svenskgänget direkt efteråt men jag tar med mig oerhört mycket positivt från den här veckan. Det är ett helt fantastiskt gäng killar att jobba med och det finns en spirit i det här gänget som är svår att sätta fingret på men underbart att få uppleva på nära håll. Björn Hellgren och Sebastian Söderberg var t.ex ordentligt besvikna på sina egna ronder tidigare i morse men efter att ha signerat scorekorten så kastar de i sig en snabb lunch innan de springer ut på banan för att gå caddie åt sina lagkompisar. I en sport som kräver ett starkt ego för att lyckas tycker jag det är fantastiskt kul att se hela gänget hela tiden ställa upp för varandra både på och utanför banan.
Walesaren Rhys Pugh skjuter en helt grym 66:a för att till slut vinna tävlingen med ett slag – en av de mest imponerande scorerna jag någonsin upplevt inkluderat över 300 tävlingar som caddie på absolut högsta proffsnivå. Nivån på de här killarna är oerhört imponerande och det känns jäkligt kul för svensk golfs framtid att vi har killar som verkligen är med och hugger om bucklan i årets största individuella tävling.
/ Jesse Karlsson, coach SwGT
