En dålig sving, ett uselt
slag.
Mer än så behövs inte för
att en fantastisk prestation ska bli till en bra, eller en möjlig seger
förvandlas till en hedersam fjärdeplats om vi väljer att ta det i
resultatlistans brutala logik.
Ändå har jag lite svårt att
vara besviken över att Peter Hanson slog i vattnet på det 17:e hålet och
tappade alla möjligheter som var kvar att ta sitt livs tyngsta seger. Istället
tycker jag att det är ett tydligt tecken på att svensken har tagit ännu ett
steg i den framgångsrika karriären.
Beslutet att slå en
järnfemma, i tuff vind, mot en svårt placerad flagga på en ögreen för att jaga
birdies och kanske en seger i tävlingen tyder på att Hanson har fått nog av att
vara en jämn och stabil lirare med mängder av topp tio-placeringar i bagaget
och vill bli en verklig vinnare istället. Att han sedan inte lyckades den här
gången är inte lika intressant, som att han hade modet att försöka jaga ifatt
Quiros och kompani.
I går skrev jag att han
kanske borde ha knackat fram bollen och spelat safe från sitt svåra läge vid
bunkern och nån undrar kanske vilken skillnaden är?
Jag skulle säga två saker.
Först och främst läget i
sig. Vid gårdagens slag var oddsen att lyckas inte särskilt bra och det märktes
tydligt att han inte var bekväm med situationen. Dagens slag var också tufft,
men klart hanterbart för en järnspelare som Hanson.
Dessutom återstod då 21 hål
att spela – idag bara två.
Så Peter Hanson ska lämna
Dubai med högt huvud och gott om energi inför nästa säsong. Hans stadiga
utvecklingskurva indikerar att det fortfarande är stora saker att vänta.
