Nähä och jaha.

Det blev inget den här gången heller.

Vi fick en rolig och spännande helg, med två svenskar i centrum av upplösningen och det är inget snack om att Henrik Stenson och Jonas Blixt svarade för fina prestationer.

Stenson var närmast och kanske närmare än vad man kan tro när man ser resultatlistan, men Blixt var den som imponerade mest. Med tanke på hans korta sejour på touren och att han spelade sitt första PGA Championship är det inget annat än sensationellt att han slutade fyra.

Efter att ha sett hans två skakiga bogeys på de två första hålen och ett mycket mediokert utslag på det tredje så kändes 80-ronden inte alls särskilt osannolik. Men att han lyckades resa sig från den starten och ta sig tillbaka in i händelsernas centrum igen visar vad han är gjord av.

Det är inte ofta jag tycker synd om spelare på den här nivån, men det var precis vad jag kände för Henrik Stenson. I 13 hål var jag övertygad om att han skulle vinna, eftersom jag var inne på att Furyk och Dufner inte skulle kunna hålla ordning på nerverna.

Och kanske hade tävlingen kunnat få en annan utveckling om någon hade kommit närmare i resultatlistan när det var dags för sluthålen. Men då hade Stensons drömmar redan grusats i en retsam liten torvgrop.

Men jag är glad att han är tillbaka på den allra högsta nivån och när han vaknar på planet i Köpenhamn på måndagsmorgonen rankas han återigen som en av världens tio bästa spelare.

Nu åker Tävlingsbloggen vidare mot nästa golffest. I veckan vankas Solheim Cup i Denver, Colorado. Häng gärna med då.