På söndag är det 35 år sen som Seve Ballesteros vann Masters Tournament för första gången. Det är inte utan att jag saknar honom när det drar ihop sig till majors och då i synnerhet den klorofyllstinna mästerskapet i Augusta och The Open Championship. Jag såg en bild häromdagen på Ballesteros, Palmer och Nicklaus som berörde mig. Ska försöka leta rätt på den igen och lägga upp den i min twitterfeed som ni hittar på @fmansson1 . Bilden visar en ung Ballesteros, vacker och snygg flankerad av Jack Nicklaus och Arnold Palmer. Det bilden säger mig mest är att livet är sjukt orättvist. Äldst dör inte först helt enkelt,
Vad har då Ballesteros att göra med en reseblogg? Svaret är lika enkelt som självklart.
Pedreña.
Den lilla byn en bit utanför Santander som man snabbt åker förbi om man reser västerut från Bilbao. Om man inte vet att Ballesteros kommer härifrån och att man hade honom som idol när man växte upp. Då stannar man till. Ganska enkelt.
Jag hade förmånen att göra ett jobb på Pedreña för några år sen och det var verkligen ett av det årets roligaste jobb. Att få förmånen att se en bana på nära håll där en av världens genom tiderna bästa spelare lärde sig spelet. Efter att ha sett banan var det längre inte så svårt att förstå hur han fick sitt närspel. En underbar bana av det gamla snittet som jag gärna återvänder till.
Har du knappa två minuter tillgodo så kolla klippet när han gör eagle på Augustas 13e. Det var en stilig man, annat går inte att säga.
