På sista hålet stod Pernilla Lindberg inför en lång och klurig tvåputt för par. Den var tvungen att trilla i för att hon skulle vara någorlunda säker på att få jobba helg.
73-ronden avslutades därför med en demonstration i ren och skär vilja (plus en nypa av den karaktäristiska touch som Pernilla brukar kunna dra fram på greenerna).
– Jag visste att det nog behövdes ett par på 18, som är den absolut tuffaste par 4:an här. Det känns väldigt starkt att jag gjorde det där. Det var skönt att rulla ned första putten så nära så att det blev en lätt andraputt.
Dagen var solid sett till det långa spelet. Men de längsta birdieputtar hon satte var inom en meter. Detta under en dag då Pernilla bara missar tre greener och en fairway
– Det var tråkigt att inte få i något mera. Därför ville jag verkligen vara kvar till helgen. Jag har inte slagit dåliga puttar, utan de har varit på kanten. Det känns som att jag kanske kan få lite mer utdelning om jag får nöta på i två dagar till.
