Hektiskt vecka, men vissa saker finns det alltid tid för.
Som att kika in hur vädret är i St Andrews, vilken riktning flaggorna blåser och om det är många jänkare ute på banan (rör sig oftast i grupper om åtta, 4 spelare och 4 caddies). Man gör det bäst här, från toppen av Rusacks där man har härliga vyer över hål 1 och 18 och lite annat.
En caddie sa en gång till mig att allt du vill ha när du spelar Old, är ett bra utslag på ettan och ett bra inspel på 18. Allt det du gör däremellan spelar ingen roll.
Därmed devalverade han ju banans värde en smula, men det går förstås att förstå vad han menar – eftersom båda slagen är de mest emotionella för de flesta golfare under ett varv på banan.
Men helt klart är i alla fall att det finns många olika uppfattningar om The Old. Somliga hyllar den, andra fattar inte ett dyft av storheten och har efter ett varv inte en susning om vilket hål som var vilket utan minns oftast att det funkar att missa vänster medan höger innebär problem.
Bloggens uppfattning är att det är en briljant sträckning, men ingen absolut kärlek vid första ögonkastet. Det krävs förmodligen några ronder för att förstå den sköna dynamiken och hur vinden förändrar karaktären genom att sätta saker i spel som inte alls fanns med på kartan dagen innan. Och markens levande konturer och de lekfulla greenområdena går det förstås att skriva böcker om.
Men tyvärr är det ju oftast så att de allra flesta spelar den en gång och sannolikt uppfattar banan som överreklamerad.
Det skulle vara kul att få höra vad ni tycker. Berätta gärna.
