Det brukar sällan vara fel att inleda en major med en rond på par. Och trots att Robert Karlsson nosade på lätt tätkontakt under ronden var han inte direkt missnöjd med 71:an (fyra birdies och fyra bogeys) efteråt.
För honom ett resultat som var bättre än budget – sett till spelet.
– Det var katastrof. Fy f-n, vad dåligt jag träffade bollen. Jag kom undan och tog mig runt ganska bra ändå, säger Robert Karlsson med ett skratt.
– Men det viktigaste är att man inte spelade bort sig. Sådana här dagar har man. Det är bara så.
Han dras fortfarande med sviterna efter veckorna på Royal Aberdeen och Royal Liverpool, där det blev många låga slag med händerna framåt i stansen.
– Det är typiskt. Jag spelar British Open och jag som är brant i svingen ändå blir ännu brantare efteråt. Att slå en liten wedge med fade som jag gjorde på ettan funkar hur bra som helst. Men ska jag slå en järntrea som releasar tar den högt på tån och säger ”klonk”.
Coachen Mark Blackburn finns fortfarande på plats, och kommer att jobba med Robert under eftermiddagen.
-Det är tur att han är här. Men jag vet vad det är för någonting som händer. Det är inte så farligt.
