20:e gången gillt, Darren

Förväntningarna om en nordirländsk seger på Royal St Georges var skyhöga redan innan den första peggen trycktes ned i banans magra sandjord. Medan Rory McIlroy fick bära det uppenbara favoritskapet riktades få blickar mot hans mentor Darren Clarke, som fram till måndagen kommer att vara rankad 111:a i världen.

42-åringen lät istället mest spelet tala när veckan startades med två ronder på 68 slag. När han därefter gick de två sista dagarna i ledarbollen började omvärldens ögon öppnas för hur han effektivt både bemästrade vinden och banans nyckfulla konturer.

Men det saknades inte konkurrenter under söndagen.Den främsta pressen kom från amerikanskt håll när både Phil Mickelson och Dustin Johnson lyckades smyga in välriktade attacker. Och då Mickelson vräkte i sin mäktiga putt på hål sju för eagle så såg världssexan ut att vara halvvägs mot sin femte majortitel. Men Clarke såg snart till att göra diskussionen kort med en egen eagle på samma hål.

På andra nio började Mickelson dock tappa slag för slag under rondens gång. Dustin Johnson nosade på hetluften och var två slag bakom fram till det 14:e hålet där han slår andraslaget out of bounds. Clarke hade sedan en någorlunda bekväm ledning på fyra slag inför de sista fyra hålen. Och till slut stod Clarke med armarna i luften på det 18:e hålet – med en avslutande 70-rond i scorekortet och på totalt fem under par – samtidigt som hans namn graverades in på foten av The Claret Jug.

Han fick själv tillfälle att granska resultatet av det snabba gravyrjobbet närmare någon timme senare när han tog plats i presstältets intervjurum med troféen bredvid sig.

– Det känns helt otroligt nu, om jag ska vara ärlig. Att vinna The Open har varit en dröm sedan jag var en liten grabb, säger Darren Clarke.

Det solida spel som visades upp på Royal St Georges är inget som kommer som en överraskning för honom själv.

– Jag har spelat bra under en tid. Jag blev verkligen frustrerad i söndags i Inverness [Scottish Open, reds anm] eftersom jag spelat bra de första dagarna och sedan mindre bra under söndagen. Men väl här visste jag att jag slog bollen bra, och såg verkligen fram mot tävlingen. Men jag var fortfarande inte på världens bästa humör under tisdagen och tillbringade då lite tid tillsammans med Bob Rotella. Och om jag puttar bättre så känns hela spelet bättre, och det är vad som hände mig under denna vecka, berättar Darren Clarke.

Att han själv, Rory McIlroy och Graeme McDowell lyckats bärga totalt tre majortitlar åt Nordirland under de senaste 13 månaderna har han ingen given förklaring till.

– Jag vet faktiskt inte. Vi har blivit välsignade med två bra spelare i form av Rory och G-Mac, och jag har bara hängt på dem – och varit den gamla killen bakom dem. Vi har bara haft tur. Vi har fantastiska banor och golfanläggningar men att få fram tre majorvinnare från ett litet ställe under denna korta period av tid är bara otroligt.

Nu tänker bara Darren Clarke först och främst bara njuta av hela situationen. Nya mål kommer att utarbetas senare. Den tidigare uttalade målsättningen om att vinna några tävlingar och vara klar för US Masters vid årets slut är redan mer än uppfylld.

– Jag kom hit till slut. Detta är kanske den enda major jag vinner, eller inte. Men jag gick i alla fall ut där i dag och gjorde mitt bästa och det var tillräckligt bra för att vinna.

Innan firandet tar vid i agenten Chubby Chandlers hyrda hus blir Darren Clarke ombedd att ge sin analys över varför han har mottagit ett massivt stöd på Royal St Georges och under åren vuxit till en uppskattad och populär figur hos både spelarkollegor och publik.

– Jag var lite svårare att ha och göra med under mina tidigare år, vilket några av journalisterna här inne säkert kan intyga. Jag har blivit lite mer avspänd sedan dess. Men bara lite. Fast jag är egentligen bara en normal kille som spelar golf, och försöker att ha lite kul.