Jaha, det gick ju givetvis som det gick.
Här ser man fram emot en golf tv-fri helg, varskodde till och med om det i fredagens blogg och så lirar plötsligt Big Dog brallorna av fältet på Hilton Head och allt slutar med att man som vanligt sitter nitad i soffan.
Carl Pettersson har nu fem titlar på PGA Tour.
Fem!
Det är alltså exakt lika många som vår vän Jesper Parnevik har skaffat sig och allt har liksom hänt lite i skymundan av all uppmärksamhet och medial fokus. Varför ? Givetvis för att Parnevik är en medial fantom som alltid är tillgänglig, intresserad, visar ofta upp sig hemma i Sverige och vet exakt vilka knappar han ska trycka på för att få rubriker.
Pettersson är inget av det där.
Och han bryr sig inte om det heller. Det är förstås lite synd, eftersom det är en väldigt charmig och rolig snubbe där bakom de mörka solglasen och han skulle garanterat ha en hel del spännande saker att dela med sig av.
Men lira golf kan han onekligen. Undrar för övrigt om han inte är med på listan över världens tio bästa puttare? Den som säger att det är svårt att kontrollera hastigheten på långa puttar med den långa puttern behöver inte titta längre än till ”Big Dog”.
***
Ett löfte höll jag i alla fall. Det blev ingen egen säsongsdebut. Tyckte att jag hade fullt giltigt skäl till avhopp, med tanke på snödecimetern på gräsmattan. Polarna var däremot så laddade att de tog sig tio mil söderut, men den inbjudan måste ha fastnat i spamfiltret.
