”Det var så lite så”, svarade hon ödmjukt när jag uttryckte min och vår stora tacksamhet för att hon var med på Sveriges största tjejläger på Ljungbyhed. Hemlig gäst på ett läger för tjejer mellan 12 och 18 år. Hon var en av två hemliga gäster under lägret.
När vi kvällen innan avslöjade vår hemliga gäst, Caroline Hedwall, så gick det ett sus bland de 74 tjejerna som satt nedklämda i stolarna i den biografliknande salen i flygskolans gamla lokaler. Jag och min kollega Calle förstod inte hur stort det här var för tjejerna, så vi fortsatte som om inget hänt och började prata om att ”det ska vara släckt och tyst på rummen kl. 22.30….”. Det hörde de inte, de hade fullt upp med att försöka förstå att en av deras stora idoler skulle komma till deras läger och vara med dem en hel dag. Träna med dem och berätta om sin resa till toppen. Som tur var hade vi kloka kollegor i rummet som sa; ”vänta med ordningsreglerna och låt tjejerna smälta nyheten…”.
”Det var så lite så”. Nej, Caroline, det var inte lite, det var betydligt större än du och andra kanske förstår. Vår andra hemliga gäst var för övrigt Fanny Sunesson, så ni förstår hur tacksamma vi var för att kunna ge denna stjärnglans till vårt läger för unga kommande stjärnor. Vår första majorvinnare Liselotte Neumann har varit med under tjejlägret två år i rad men hade inte möjlighet i år.
När Caroline fick höra talas om lägret frågade hon om det var OK att hon kom och hälsade på. Jag satte det kaffe jag aldrig dricker i halsen… Om det är OK? Det är inte bara OK, Caroline och alla ni andra världsstjärnor som tar ert ansvar som förebilder och ger tillbaka av er kunskap och erfarenhet. Det är mer eller mindre avgörande. Ni är det levande exemplet som visar er väg till toppen. Det är väl ungefär som med bergsbestigare, någon klarar av en uppgift, andra ser möjligheten och börjar sin klättring. Ni visar att det finns olika vägar till toppen, inte bara en, ni pekar ut på kartan vilken väg ni valde och hur ni jobbar för att nå era mål. Ni säger ofta samma sak när det gäller den kanske viktigaste ingrediensen; passionen, älska det du gör, älska golfen.
”Det där ser riktigt bra ut”, säger Carro till mig när hon står och tittar på en av lägrets allra yngsta deltagare som står och slår bollar, hon går fram till tjejen och säger något till henne. Jag vet inte exakt vad men det jag vet är att den tjejen kommer vilja bli lika bra som Carro och hon har säkert också lärt sig att våra stjärnor är som vem som helst (fast ”lite bättre” i golf förstås). Det är inte så hemskt många år sedan Hedwall själv satt i en skolbänk på en annan gammal militärförläggning, Omberg. Hon satt där själv som ung tjej med drömmar om ett liv som golfare på hög nivå, kanske till och med som proffs. Det Caroline gjorde under lägret, inte bara gentemot den här tjejen utan alla, var att hon såg dem och därigenom på något sätt bekräftade dem. Hon har ju varit där själv, så hon fattar. Det finns inte en enda godtagbara ursäkt eller orsak till att vi har betydligt färre tjejer än killar som spelar golf idag. Det gäller på alla nivåer och i alla åldrar. Jag har hittills inte fått en förklaring jag tycker är värd namnet. Om vi inte får dem till golfen så är det till spegeln vi får gå först.
Det är inte acceptabelt, jag köper inte argumenten jag hör, jag kan bara konstatera; det finns många tjejer som vill och som kan och vi behöver börja ta dem på allvar. De hade full koll på att Anna Nordqvist sköt en 61:a på LPGA touren i Alabama. Annas tourbag lottades för övrigt ut under förra årets läger apropå spelares engagemang och vilja att ge tillbaka. Den bagen är mer än bara en bag.
Det händer mycket ute i klubbar och distrikt och vi anar en positiv förändring. Vi får inte bli offer för att vi tror att det ligger utanför vår makt att förändra. Vill vi ha lika många tjejer/damer i golfen som killar/herrar så löser vi det. Det är vår uppgift, punkt!
