Dags för slutord från Denver och frågan är vad som finns kvar att säga?
Att det var en makalös match har ni förstått, att Hedwall/Nordqvist var fenomenala känner ni också till och att Liselotte Neumann hyllas av alla framgår nog också.
Låt oss istället prata om Charley Hull, 17.
Hon valdes in i laget av Neumann och ska vi vara ärliga så var vi nog rätt många som undrade om hon verkligen skulle vara mogen för en match av den här digniteten.
Det var hon förmodligen inte.
Kanske just därför var hon fullständigt fenomenal.
På den inledande pressekonferensen skrattade alla när hon sa att hon inte trodde att hon skulle vara så nervös, utan försöka ta det som en tävling på hemmaklubben. Men det visade sig inte vara nåt ogrundat svammel – för det var precis vad hon gjorde. Hennes pappa intervjuades av brittisk radio och han berättade att hon hade varit mer nervös för att möta sina lagkamrater än att spela mot amerikanskorna och det låter förstås rart, men det visade sig också vara sant.
Vi såg glimtar av briljans under fredagen och på lördagen men det var under singeln som hon plockade fram hela sitt register. När hon stängde matchen mot superstjärnan Paula Creamer på det 14:e hålet var hon fyra under par på en bana som många hade svårt att bemästra.
Att hon sedan gick fram till Creamer efteråt och bad om en autograf på en boll kan ju låta som ett hån eller en psykning, men det kom från hjärtat eftersom hon hade lovat en kompis där hemma.
Där har ni en tjej som kommer att göra golfen roligare i framtiden.
Med de slutorden packar vi ihop från Denver och stänger butiken för den här gången. Tack för mejl, frågor, synpunkter och kommentarer!
18-10?!
