Försiktig optimism. Ja, det är precis vad Fredrik Anderson Hed andas av när det pratas om var han står ballstriking-mässigt precis just nu.
– För en och en halv vecka sedan var det riktigt, riktigt bedrövligt. Nu känns det helt okej, tycker jag. Men man får inte ett riktigt test på det förrän man spelar tävling, eller går ut och kör något tävlingsliknande – och kanske bettar lite.
Just tävling, tävling och tävling är en vara som lagerhyllorna i Andersons Heds huvud behöver fyllas med framöver. I år har det hittills bara blivit fyra starter hittills. Är han arbetsskygg, undrar kanske vän av ordning? Nope. Det är tyvärr en axel som jäklats ordentligt under en längre tid.
Men det anas ändå en viss ljusning i Söderledstunneln.
– Jag kan nog gå för fullt nu. Åtminstone har jag blivit så pass van att det inte påverkar mig. I alla fall inte medvetet. För någon månad sedan satte jag en kortisonspruta där, och det gör jag i stort sett är återställd.
Om någon trodde sig se Laholms stolthet smyga runt på Lakes Course under föregående vecka… Ja, då var ni inte ute och cyklade Nissan runt.
– Jag var ute och spelade en runda förra veckan. Jag har bara en timme hit ner. Jag har inte spelat här innan, och ville känna lite på banan. Så jag körde ned.
– Det är väldigt öppet här, vilket kanske jag inte tycker är det roligaste som finns. Samtidigt finns det några riktigt fina hål på sista nio. Framförallt 13, 16 ,17 och 18. Blir det lite vind, blir det ett riktigt bra test.
