Pernilla Lindberg i Trackman träning
18.e hålet på Mission Hills, Kina.
Caroline Hedwall på 18.e i Singapore
Peking, Kina 11 mars 2013
Sitter nu på Pekings flygplats på väg hem från damernas Asiensving som precis avslutats. Jag tänkte passa på att sammanfatta några av mina iaktagelser och upplevelser här på bloggen. Jag har jobbat en vecka på LPGA i Singapore med tre svenskor och den senaste veckan på LET i Kina med fyra andra svenskor.
Resultaten har tyvärr varit blygsamma denna gång. Anna Nordqvist blev bästa svenska i Singapore med en delad 24.e plats och Linda Wessberg delad 30.e i Kina. En score är en score och det behöver vi förhålla oss till.
Men vad ligger bakom den? Vi jobbar stenhårt under veckorna, både spelare och coach för att jobba mot lägre scorer.
Såhär ser en tävlingsvecka ut.
Vi anländer till aktuell spelplats under måndagen. Under förberedelsedagarna måndag till onsdag spelar spelarna in banan 1-2 gånger samt är med på en sponsor Pro-Am, oftast onsdagar. De lägger ca 5h/dag på banan och ytterligare 4-5h/dag till träning. Jag finns på plats på övningsområdena och använder Trackman (en radar som ger en massa information på bollens flykt) för att kolla av slaglängder och tekniktendenser. Vi justerar tekniken, oftast sikte, bollplacering och uppställning så att bollen flyger önskvärt. Runt närspelsgreenen vässas längdkontrollen och tekniken tillsammans med landslagets närspelsövningar.
Ute på tävlingsdagarna följer jag samtliga spelare och för statisik på utslag (spridning) samt inspel mot greenerna (från vilket avstånd de slår och hur nära flaggan de kommer) för att efter ronden kunna återkoppla till spelarna hur deras spel är i förhållande till vad som är bra och vad de gör på träning.
Vi håller igång ca 10h/dag från måndag till söndag och det krävs både fysik och mental tålighet för att kunna prestera på topp.
Hur svårt kan det vara? Hur lätt det är ibland och ibland helt omöjligt!
Jag kommer alltid att fascineras av denna sport. Jag tänker på hur lätt allt kan vara ena dagen, ena veckan och hur svårt det blir ibland.
Jag tänkte delge er tre speciella händelser från denna resa.
1) En spelare står och slår slag efter slag klockrent på rangen. Trackman-värdena är konstanta (så gott som) och bollen avviker inte märkbart från uppsatta spellinjen. Jag testar spelaren att sikta mot olika mål och ber henne gå in i tävlingsrutinen. Slag efter slag sitter, självförtroende finns där. På väg mot första tee händer någonting. Kroppshållningen blir sämre och slagen går i olika riktningar. Ingenting stämmer helt plötsligt. Upplevelsen är att allt känns fel. Är det mentalt-teknisk-fysiskt? Vi behöver absolut träna samtliga färdigheter för att allt ska sitta ihop.
2) En kinesisk spelare spelar klockren golf under tävlingen. Hon ligger i toppen när hon kommer till 17.e hålet rond 3. Där hamnar hennes boll i greenbunkern. Hon kan inte innan slaget känna att det är stenhårt under bollen. Bollen flyger över hela greenen och ner i bunkern på andra sidan. Hennes coach står bredvid mig och blir frustrerat upprörd(!?). Den lilla kinesiskan som inte är van att missa slag blir stressad. Fem minuter senare har hon slagit ytterligare 6 slag och bollen är inte i hål. Hon får en 10.a i scorekortet och veckan förstörs inom loppet av 10 minuter. Dessutom inför en förväntansfull hemmapublik. Och när vi tänker på de där 60-70h som en tävlingsvecka innebär, så är denna sport tufft och grymt minst sagt ibland!
3) Vad gör asiaterna så bra?
Jag har under de senaste veckorna kunnat följa Inbee Park (världstfyran) på nära håll, då hon varit lottad med svenska spelare. Jag har sett henne träna med sin tekniktränare och jag har sett henne i tävlingssituation ganska många hål.
När jag ser henne slå kan jag först inte förstå hur hon kan tillhöra den absoluta världseliten? En upplockad baksving, ingen ”action” alls, bollen går ut med en låg bolbana, lite vänsterskruv. Drivern landar ca 190 yards och rullar upp till 250 yards(!). Lugnare än lugnast…
Men vänta, alla slag beter sig likadant, likadan rutin, likadan uppställning, likadan sving, konstant träff, likadan bollbana, lika lugn! Hon vet exakt var bollen tar vägen och de dagar då puttern funkar, då puttar hon magiskt och vinner. Hur svårt kan det vara?
Vi tränade fys i samma lokal som det kinesiska landslaget. Tyvärr hade jag ingen kamera tillgänglig, det hade varit intressant. De tränade inte så mycket styrka, däremot väldigt många rörelseövningar. Alla spelare gjorde samma övningar tillsammans och likadant. Det såg rätt roligt ut och det förstärker bara min tro att ”vi blir bra på det vi tränar”. Och ja, de slår inte så långt, men de är lika i rörelserna och de slår rakt!
Jag pratade länge med två av deras coacher (en kille från Skottland som lärt sig flytande kinesiska på ett halvår!) och nyfiket ställde jag lite frågor. De berättade bl.a att de hade ca 200 dagar per år tillsammans med spelarna i landslaget där träningen varade mellan 07.00-19.00 med uppehåll för lunch. Det innebär snabbt räknat att de gör ca 2000h/år tillsammans och med tanke på de 10000h som många pratar om för att nå elit så är dessa spelare ”klara” på 5 år! Och efter 10 år är många förmodligen grymma!
Framtidens golfare bör nog sätta fart lite extra om de ska ha spelplatser på touren framöver. Konkurrensen hårdnar när asiaterna har tränat klart…
På väg mot Sverige igen… ☺
/Patrik Jonsson, National Women´s Coach
